Silverscreen
Talande är att jag knappt har koll på när mina favoritregissörer är på g med nya filmer längre. Missade MickMac och A Serious Man på bio och har redan i år hunnit missa Biutiful. Jag vet åtminstone 4 filmer på bio just nu som jag skulle vilja se men jag känner på mig att det kommer att skita sig.
Inte ett dugg bättre är jag på att se dem hemma efter att de slutat gå på bio. Har fortfarande inte kommit mig för att se vare sig Preacious eller Fishtank från förra årets filmfestival fastän jag har dem här hemma redo att ses när som.
Min senaste strategi är att försöka åter anpassa mig till det längre formatet med lätt sedda filmer (inte helt sällan ren skit). Är nu uppe i att utan att våndas allt för mycket innan kunna sätta mig ner med två filmer på en kväll. Nästa steg är att byta ut den lättrinnande dyngan mot mer och mer trögflytande (fiberberikat så att säga) gödsel.
Ett första steg mot undertexternas förlovade land är att byta ut den lättlyssnade storproduktionens BBC engelska eller standardamerikanska mot en mer uppmärksamhetskrävande snorungar-från-Londons-förorter-dialekt genom att ta mig ann den senaste tidens våg av brittisk mer eller mindre lustig och/eller realistisk skräck. Igår såg jag the cottage (lustig) och ikväll tänkte jag försöka mig på eden lake (spekulativt realistisk enligt vad jag hört).
Vi får väll se om jag kan tänkas orka ta mig ann lite jap-horror om nån vecka eller om jag kanske till och med kan tänkas ha arbetat mig upp till att orka med lite sydamerikansk socialrealism.
Looooooong time no see
Fick merparten av min rough trade order igår. Det är både trist och bra med spotify. Det är ju inte ens nästan lika spännande att öppna shrink wrappen på en skiva men å andra sidan så blir det typ inga hyllvärmare alls nu för tiden. Hade hur som haver inte lyssnat på nya sonic youth alls innan. Har den på för första gången nu faktiskt. Den låter som jag hade förväntat mig och kommer att bli suverän att ha på i bakgrunden när jag skall rätta och ställa prognoser. Oklart om det kommer att gå att ställa prognoser utan min prognoshatt men jag skall göra mitt bästa. Nya Demdike Stare hade jag bara hört en gång hemma hos Björn så den är också i stort sätt ny lyssning. Han sa att han tyckte att tredje skivan var mest lättillgänglig men jag vet inte ... gillade första halvan på cd 1 som fan. Också den blir lysande rättnings musik när jag tröttnar på sonic youths gitarrskrammel. PJ Harveys ny hade jag lyssnat några gånger men den behöver ges en hel del mer tid. Första lyssningarna förra veckan på spotify tyckte jag det lät mycket som storys men nu tycker jag den känns mer och mer lik chalk fast mycket mer angelägna låtar. Jag var kluven till chalk när den kom. Jag gillade ljudet och stämningen men fastnade aldrig för någon av låtarna, ett problem jag också hade med uh huh. Vi får se hur den växer. Flera av de andra skivorna har jag lyssnat jäkligt mycket på sen de släpptes (det var ju därför jag beställde dem) och det är ju mysigt att kunna lyssna på dem på riktigt och inte bara i mobilen och när jag sitter vid datorn men det är ju inte så spännande att få dem direkt. Det känndes i alla fall mycket mer rätt att dra upp volymen på Mont Kimbie och James blake när de roterad på skivspelaren. Jag inbillar mig att basen är djupare men det är kanske betingat att känna bas i magen när jag står vid mixerbordet men knappast när jag sitter vid datorn även om det är samma högtalare ju.
Utöver rough trade ordern fick jag tummen ut och löste in min kod för att hämta nya Radiohead som kom förra helgen. Den låter också bra vid första lyssningen men vinylerna kommer inte fören i maj så den digitala utgåvan skall tydligen hålla mig nöjd tills dess. Får lov att lägga in den i mobilen så att den får lite rotation i alla fall. Gillar inte att sitta vid datorn och lyssna.
to the mooooon
tillfälligt avbrott
Coffee and TV
Jag har lisat en kran över några månader. Slår allt väl ut blir det förstås fortsättning jag kanske till och med köper loss den. Det beror ju förstås på. Det har ju varit ganska fuktigt i luften på sista tiden och det brakar ju helt klart på mot nån sorts vår här å då gäller det å vara redo. Jag måste ha tillstånd antar jag om jag vill ha den stående utanför mitt fönster. Nu står den borta på parkeringen å det går väll an nu dom första månaderna med det blir alldeles för omständigt sen. När allt rullar på sen till slutet av sommaren, allra senast till hösten enligt mina beräkningar måste den helt klart stå utanför fönstret. Jag bor ju på fjärde våningen och det är ju helt befängt om jag skall behöva springa ner för alla trapporna och sen klättra hela vägen tillbaks och mer där till upp till korgen varje morgon. Nä då kan det ju nästan vara. Så kaffe sugen tror jag inte att jag är. Nå, ansöka om tillstånd alltså också sen måste jag ju hitta lite sjysta arabicabönor. Egentligen så är den optimala höjden att odla kaffe på mellan tusen och två tusen meter över havet men mitt hus ligger ju högst uppe på Upplandsåsen och det fans inga så jävla höga kranar så det får duga med hundra tio meter över havet eller om jag ställer blomlådorna på en pall kanske det blir hundra elva vilket ju e ett ballt tal om man skriver det med siffror. Jag längtar redan till den första morgon jag kan hissa ner kranen till mitt fönster och sträcka ut handen och skörda mina första kaffebönor till morgonkaffet. Nå nu har jag inte tid å skriva mer. Måste ringa gatukontoret. Tjillevipp.
Range life
Har jag kanske berättat om min tid som barnfarmare i den bördiga amerikanske mellanvästern? En barnfarm är ingen speciellt avancerad eller laglig verksamhet, barn är lätta att föda upp då det är lätt att se vilka hanar som är lämpliga att avla på och de utan vidare prokrierar även i fångenskap tillskillnad från t.ex. pandor. Det är som sagt också generellt sett en verksamhet i utkanten av vad som på många håll är allmänt accepterat i lagens striktare mening för att inte tala om den lite ofina stämpel det kan ha i sociala sammanhang. Kanske beror detta på att barn ju inte farmas för att ätas som t.ex. pandor utan främst som arbetsdjur och då framförallt i heroinkavlingsindustrin. Barn är förmodningen det mest lämpade av de domesticerade och kvasidomesticerad kreaturen till att kavla heroin. Med sina flinka fingrar kan ett barn tränas att kavla heroinet till fina och nästan genoskinligt tunna plättar.
Under min tid som barnfarmare spenderade jag ofta dagarna klädd i fina alligatorboots och ett par nerpissade y-frontar. Det var en bekymmerslös tid med mycket små krav. Jag satt ofta med benen i kors och filosoferade på den frodiga konstbevattnade gräsmattan utanför jordgropen där jag huserade barnen under nattimmarna. Det var här under sådana stunder av kontemplation jag kom till insikt om växthuseffektens positiva effekter och polisbatongernas smärtsamma hårdhet när de träffar en i till exempel skrevet.
is there anybody out there
Bokrean är förståss vad alla som vill va lika bedövande balla som jag borde hänge sig åt
Böcker är det nya svart och om du inte fattar det så är det lika bra att du knäpper på tv4, kör ner ena näven i din vidriga ostbågepåse och tar ett stadigt grepp om ditt kön med den andra.
Har tre dar kvar på veckan å behöver bara knåpa ihop 2 till inlägg så jag kanske är bäst i hela världen i alla fall så som jag ju mistänkt ett tag nu.
Alla hopplöst retarderade stackare tycks enträget tillåta sig förknippas med neonfärger.
Det är klart vem som hällst kunde ju ha lurat ut att det var tvunget att hända. Efter 60 och 70 tals revivlar var det ju givet att det måste komma... men att den skulle hålla i sig!!! Varför o veka stackare varför... det är klart ingen period om än så kort är så ut-och-invänd att inget från den skulle vara värt att återuppliva men just denna särskilt motbjudande avgrund av osmakligheter erbjöd ju faktiskt inte mer livsdugligt än en 4 veckors revival - nu 8 år efter att jag tänkte; "ja ja det är väll skönt att det kommer nu så vi får det överstökat med och kan ägna oss åt allt det majsiga som kom efter (eller före för den delen)" sitter jag här och tänker; "Really! No one sees it? Really? No one?". nå allt som är gott har ett slut och det troligaste är att även det som är av ondo mattas av med tiden, efter detta syraregn måste det ju komma sol; jag lovar att inte kliva på några spindlar - kan vi då Pleas pleas pretty pleas get on with it. 90 talet var ju inte så dumt liksom. Sen är det dags att starta om - fan vad sägs om en duktig 30 tals revival - det är ju kris å allt å vem vill inte lyssna på en smaskig retrocuplett å dansa charlston.
jaåjojavet
Jag skrävlade vitt å brett för nån vecka sen om hur fantastiskt det gick med bloggandet. Värst är att jag har liksom legat å lurat på nästan färdiga bloggposter utan att komma till skott å knapprain dem. Vad är det som tar emot så... nå jag knackar in några poster på rad här i kväll så får vi se. Några orkar jag nog inte göra så utförliga. Förhoppningen är att komma i kapp så dessa räknas ännu då alltså som senisar (nänä inga freudianska felläsningar nu!) från förra veckan. Håll till godo:
jo
SJ ger mig anussmak i munnen med sina CP-pendlar kort
Japp, you heard it here first. För ingen har väll nånsin klagat på SJ för - jag är som vanligt banbrytande här I mitt bloggande. Statens Järnvägar!!! Jävlar i min låda. Det är liksom dina och mina järnvägar. Dom må ha bolagiserat fanskapet - å inge fel i det i sig - huvudsaken är att inte förlora perspektivet på vad man pysslar med. Vi är rörande överens i nationsbygget Sverige om att vi skall ha en kollektivtrafik som kan erbjuda ett rimligt alternativ till att använda våra egna små fortskaffningsmedel på så många sträckor som är nyttoekonomiskt försvarbart. Vi kanske inte är alla lika rörande överens om hur det bäst skall organiseras och kanske inte ens om exakt hur variablerna i de nyttoekonomiska kalkylerna skall viktas för bästa ballans men i övrigt finns här en tårdrypande samstämmighet. Detta gör det desto mer fascinerande att den största och mest riksomfattande av alla kollektivtrafikoperatörer så fatalt misslyckas med att erbjuda ens på sina högst trafikerade sträckor ett konkurrenskraftigt alternativ. Priset för en enkel resa på Sveriges högst trafikerade tågsträcka Stockholm - Uppsala motsvarar i stortsätt bensinkostnaden för sträckan, förutsatt att det är just från central till central du ska. Lägger du till lokaltrafiktaxan i Stockholm och Uppsala på detta blir det ofta dyrare än bensinkostnaden. Nå det är klart det går att pressa priserna lite om du reser ofta och kan tänka dig att köpa flera resor på ett bräde. Det är här jag drabbas av den i rubriken nämnda latrininvasionen i munhålan. En remsa hos SL ger 25% rabatt, är lätt att ta med sig och använda. Du riskerar inte att avmagnetisera något och kan inte glömma att stämpla den av misstag och den är en mycket säker investering även om du inte riktigt vet hur mycket du kommer åka med SL. Tio-kortet hos SJ däremot är en helt annan affär. Det kan visserligen bli lite mer rabatt än SLs remsa (ca 28%) men det är ett kan här!!! För av någon outgrundlig anledning så är det inte så att du köper 10 resor åsså är det klart, NEJ! Det vore för lätt. SJs 10-kort har förutom ett fastslaget antal resor på en fastslagen sträcka också en tidsbegränsning ! Ja det kanske kan finnas rimliga anledningar att inte låta ett rabattkort löpa obegränsat länge. Visserligen är det inte nödvändigtvisst så att det skulle bli en förlust att sälja ett rabattkort till ett pris och sedan höja alla taxorna men att låta kortet fortsätta gälla. Kortet betalades ju när du hade de gamla kostnaderna som borde ha motsvarats av den då gällande taxan och allt sedan dess har pengarna funnits till operatörens förfogande och kunnat ge avkastning för denne, men OK det kan ändå anses som ett rimligt skäl till att begränsa 10-kortets giltighets tid till en period som kan anses rimlig i detta avseende t.ex. ett halvår - perioden för vilken tidtabeller fastslås. Men nej 10-kortet gäller bara en månad. Om du inte reser så mycket att du vill ha ett månadskort (res obegränsat i en månad på giltig sträcka) hur ofta reser du då? Inte så lätt att veta men enligt SJ hamnar men på den förunderliga siffran lite mer än en gång i veckan!?!?! Faktiskt en tur och retur resa utöver en gång i veckan!?!?! Och om du inte nyttjar detta så går du hahahahaha back på att köpa kortet. Med min favorit sångare och skådis, Hasselhofs ord "I taste shit in my mouth!"
Alla som vill va lika bedövande balla som jag borde hänge sig åt att Läsa!
Å då så kan jag vidare specificera att det som borde läsas är Kuklarz nya bok "Anteckningar från en liten fiat". Det som kännetecknar Kuklarz böcker är ju värmen men om "Hjälp..." var en kopp varm chocklad framför brasan efter en dags skidåkning, är "anteckningar..." ett par långjalingar och en sjyst dunjacka när man står å väntar på bussen en frusen måndagmorgon. Inte destå mindre (eller kanske just därför) är nog "Anteckningar..." ännu mer angelägen läsning.
Vidare föreslog Per P (som hädan efter kommer att reffereras till som Pelle eftersom Per B förklarat att han kommer att skada mig på riktigt om jag nånsin igen kallar honnom det. å det borde ju vara uppenbart för var och en att nån måste heta Pelle.) över en burgare på Alexs ett synnerligen brilliant lagförslag: alla som är gammla, altså på riktigt gamla kanske 75 eller efter nån annan bra och passande födelsedag, borde ha laglig rätt att aga alla som är under 20 utan vidare. Vist skulle en hel del unga människor få en hel del oförtjänt stryck och det skall inte himmlas med att jag är införstådd med att även den skröppligaste gremling där ute antagligen kan åsamka parvlarna bestående men, men på det hela taget måste jag instämma i Pelles bedömning att sammanvägt borde det ändå övervägande handla om samhällsförbättring. Om inte annat så har man nåt å se fram emot även efter pensionen.
Sämst i världen
Att jag fortfarande har läsare - flera om dagen - mind you - är mer än besynnerligt. Jag är som synes mer än rutten på att blogga nu för tiden. Skall försöka utmana mig själv lite.
Var vecka skall (minst) följande ämnen avhandlas utan någon inbördes ordning eller rang men helst i separata bloggposter:
veckans anussmak i munnen
veckans vad alla som vill va lika bedövande balla som jag borde hänge sig åt.
veckans iakttagelse av vad alla hopplöst retarderade stackare fortfarande tycks tillåta sig förknippas med.
nå detta borde som alla som inte leker för vilt med vedklyven kan räkna på sina små fingrar å tår resultera i inte mindre än minst tre bloggningar i veckan. Givet att vissa kan tänkas bli brutalt korta. Så gråt nu inte av glädje, jag har utlovat att bestå er med min visdom och glans förr med mediokra resultat så detta löper rent statistiskt naturligt vis inte direkt några svindlande chanser att lyckas men det är ett seriöst försök eller nått sånt...
