OogieBoogieMan

Näst sista dagen slut! Lite av en seger faktiskt, sista dagen e ju inge jobbig direkt. Han inte äta idag. Var så hungrig när jag kom hem att jag var tvungen att dumpa i mig en pizza. Känner mig lite äcklig nu; jag var ju nödvändigtvis tvungen att äta en carusell - världens flottigaste pizza; asså jag hade inte bestämt mig innan jag ringde och när han svarade fick jag panik och kunde inte komma på nån annan. E man dum i huve så blire så ibland. Den häringa förkylningen gör mig galen - den e inte allvarlig nog för mig å stanna hemma för (eller jo i måndags men då hade vi ju show så det gick ju inte) men jag ä super vissen hela dagarna och helt färdig när jag kommer hem. Showen blev helt ok, en av de bättre jag varit med om i enköping. Skall slipa lite på låtarna och sen kanske jag kan kränga den till nåt förlag. Skulle sitta fint med lite sidodeg i fickan.

Mja ost på majskolvar var väll varken bu eller bä, however att bre philadelfia på ostskivor och rulla ihop till ostostrullar muhahahahaha jag skulle ju ha blivigt galen vetenskapsman whats next for me? Återuppväcka de döda med radioaktivitet eller kanske eiyhh dooooooomsdaydevice!!!

Nå få se nu var var jag, löften, gnäll, krubb... Ja just de.

Ett ord mina vänner gråtätrunka. Jag vill ha in tjock där nånstans men får inte riktigt till det tjockgråtätrunka - gråtättjockisrunka ...nä det vill sig inte riktigt. Nästan allt är ju roligare om det är tjockisar som göre - kanske är det redundant. Det är ju på sätt och vis underförstått. Gråtäta:

- buhu jag e så tjock å äcklig buhu men bara ett chipps till glufs glufs buhu buhu (ganska tragiskt i sig självt).

Gråtrunka:  

- Buhu buhu jag e så smutsig gnida gnida buhu buhu men jag kan inte låta bli gnida gnida buhu buhu. (också ganska tragiskt)

Konceptet ätsex introducerades av George Costanza och förefaller ju briljant men ger givetvis vid hand att det måste finnas en oändligt mycket mer patetisk lillebror här; ätrunka.

Enligt mina beräkningar kan gråtätrunka (med eller utan ordet tjock inkorvat någonstans) vara det roligaste någon nånsin i hela universum tänkt ut. Beräkningen följer de som alltid helt vattentäta resonemangskedjorna "andras misär - min humor" och "gott pluss gott lika med jättegott".

Alla PKpoliser kan vänligen lämna sina klagomål i tre kopior skriftligen till min krämkran.

Vad inte så många som inte känner mig väl vet är att jag är väldigt otålig. Jag skäms lite över det så jag försöker dölja det och lyckas väll sisådär. Att jag är så otålig beror på att mitt hjärta, som för övrigt har en väldigt snygg mörk nyans av brunt liksom många av mina möbler, kläder och mitt bajs en dag då jag ätit dåligt, när som helst och helt utan förvarning kan expandera explosionsartat till mer än fem gånger sin normala storlek och mycket aggressivt omfamna eller på en riktigt dålig dag sluka mina andra inre organ och ibland även min själ. Detta erratiska beteende hos det vitalaste av alla mina vitala organ gör att jag upplever dödtid som något av det mest skrämmande i varandet. Nästan lika skrämmande som dansande skuggor på väggen när en treåring skall sova eller några år senare när döden konkretiseras för första gången i form av en död fågel eller kanske mus i skogen eller ytterligare några år senare när det högsta modet visar sig vara Foppatofflor och mjukisbyxor.

Om man tittar uppifrån, så strax till vänster ligger alltid kärleken, sval och skön som en julidag. Varför det är så är inte helt lätt att förklara eller ens förstå. Ett ovanifrån perspektiv ger ju förståss alltid en lite skev bild av verkligheten och det är en del av förklaringen. Varför man alls anlägger ett ovanifrånperspektiv är i sej svårt att förklara men lite enkelt skulle man ju kunna säga att det är en bekvämlighetsfråga; världen ter sig mer strukturerad med den överblicken och sen så kommer det sig ju naturligt när man är ute och flyger. Eftersom det ända som kan såra en är kryptonit så är det inte helt lätt att i alla lägen komma ihåg att betrakta alla dödliga med jämställda ögon. Om man ändå sänker blicken så kan man oftast uppleva det som om en pissljummen vind blåser in ifrån periferin och fyller hela synfältet. Trots det är ju höger- vänsteraxeln den enda som inte skevar utan förblir konstant vid en perspektivförskjutning från ovan till horisontalt. En snabb och brysk vridning av huvudet så att hakan rör sig i en båge från vänster axel till så högt ovanför höger axel den når resulterar i ett knakande. Jag tycker att det är skönt men egentligen så känns det knappt något välbehag i kroppen alls. Jag tänker att det kanske är psykosomatiskt välbehag eller så vill jag bara vara ball alldeles i min ensamhet. Ibland spelar jag luftgitarr på min gamla svarta aria strata till musik jag inte ens kan höra i mitt huvud. Jag skulle ju kunna spela på riktigt på den eller i alla fall tänka musik men det gör jag inte, i alla fall inte alltid. Konstigt att något så uppenbart kontraintuitivt kan kännas så ball. Vid en närmare undersökning kan man dra ett ganska tydligt samband mellan kontraintuitivt och ball. Inte ett rakt ett till ett förhållande men en tendens är synlig (till vänster?). Kläder som alls inte är varme eller ens bekväma, frisyrer som tar lång tid och är svåra att göra, sociala beteenden som är antisociala. En varm och svettig natt är mer trolig att den inträffar i augusti, i alla fall i den norra hemisfären. Sådana nätter är hjärnan förslöad. Det låter inte rätt att säga att jag handlar mer intuitivt då utan jag vill nog snarare säga att hjärnan med sitt mentala filter inte orkar med i samma utsträckning att hjälpa till med att köra mig. Skillnaden är naturligt vis semantisk så kalla det intuition om du vill.

Jaha åsså blev det så lite brottning alla fall. En grabb i nian har varit nyfiken på detta med brottning som kampsport en längre tid och kunde inte hålla sig längre utan var tvungen att få testa hur det egentligen låg till. Han kom klokt fram till att det inte var en bra idé att han skulle använda sin kickboxningserfarenhet utan att det skulle vara en ren brottningsmatch. Kanske inte helt rättvist men han fick i alla fall bilda sig en uppfattning om konceptet kanske. Efter att alla värdesaker lagts åt sidan var han redo att testa sin styrka mot att jag förståss lova att inte slänga han i golvet nå hårt. Jag tänkte att det ju inte skull se så snyggt ut om jag dök på han å plocka ner han direkt så jag tänkte att han får söka den clinch som han ville ha i stället. I första clinchen så var han hyfsat aggressiv och fick tag i ett ben men det var relativt lätta för mig att blocka så han lyckades inte driva igenom någon singel-leg. Kände at han var tyngre än jag och tänkte att jag nog måste plock ner han relativt snart då jag hade både vikt och längd emot mig. När han gick in nästa gång clinchade han av någon anledning min vänster arm med sin vänster som en märklig utsides under-hook och lämnade då också lite oförsiktigt sitt vänsterben helt öppet. Plockade lätt upp en singel-leg som inte mötte någon egentlig block utan i stället höll han fast sin clinch runt min vänsterarm hmmmmm hade han möjligen läst om min skadade vänster axel... hur som hälst tänkte jag att jag känner väll efter och lyfter och mycket riktigt han höll kvar. Stod nu där med grabben kanske en 80 cm upp i luften. Viftade bort instinkten som ju sa "hoppa upp i luften så högt du kan å dräm motståndarens huvud i backen med alla 70kg Viktor på min vänsteraxel uppepå = skapligt säker knock-out" - jag hade ju lovat att inte göra nått sånt och golvet var ju ganska hårt så det hade nog varit ganska farligt. Nä faktum var att jag blev ganska ställd och stod där med honnom i luften och funderade på vad jag skulle ta mig till som inte skulle göra ont. Beslöt mig för kanske det sämsta alternativet ur min taktiska synvinkel - visserligen fick jag en side-mount position men detta var den enda tänkbara utgången där jag gav honom nytta av sin vansinniga vänsterarms clinch. Mycket riktigt lyckades han vrida undan min vänster arm och med en liggande wisser rulla mig över sig. Genom att genomföra wissern så blockade han mig från att gå till ett back-mount och en säker rear-naked-chocke och fick till och med in sitt eget höger ben under sig för att resa sig. Nu ere ju dock så att man bör inte använda båda sina armar mot min vänsterarm samtidigt som man är ur balans och positionsunderläge. Med en helt fri högerarm var det inte särskilt svårt att säkra en giljotin och inte för att det egentligen spelar någon roll men när jag la underarmen mot strupen tappade han snabbt greppet om min vänsterarm. Jag fick en fri nacke och behövde inte fundera på att lägga honom i min gard och pusha-ifrån utan kunde bara lyfta och luta mig lätt bakåt för å få en snabb tapp-out. Allt i allt tog det hela inte mer än 2 minuter. Tänkte att i stället för den begärda re-matchen så nästa gång kanske vi inte behöver brottas på riktigt utan jag kan bara visa lite grejer eller nått hehehehe.

Skägg kanske kliar å stix

men femhundra pix för frisering å barbering

nej fan heller ur porer väller
å sträva små strån från haka läpp å kind

som en vind under huden blåser upp
för dunder luden e grejen
deru tjejen kan du fatta
att de finns inge trix förej å få va me

så så ere me de
äkta bra!

Bästa harkkogiget nånsin - Under första upplandsfestivaln kunde jag inte låta bli att boka oss själva till en jävligt bra tid nere i valvet sista dagen ? vafan varför skall man slita om man inte får ägna sig åt lite maktmissbruk. Som synes på bilden var vi ju inte helt fit for fight. Vitturauta (jag) hade när giget gick av stapeln passerat 60 timmar utan sömn med maximal stress i kroppen. Hade roddat av en av huvudakterna från stora scenen 20 minuter innan stage time och sprang ner i logen och stämde min egen gitarr. Valvet är just ett medeltida valv och det finns bara en ingång. Vi var tvungna att ha två scenvakter för å boxa upp en gång så vi kunde komma fram till scenen eller vad vi skall kalla det. Som synes på bilden har valvet inte mycket till scen men det rimmar väl med valvet i övrigt. Lokalen är godkänt för 30 personer. Vakterna slutade bry sig om att räkna när de släppt in rejält över 100. Kön ringlade upp för trappan till markplanet och genom hela huset ut på gatan. Vi har aldrig haft en så stor publik. Alkorauta (Alex ? bas) hade varit scenchef för valvet och hade ju typ inte sovit han heller och han e ju inte nykterist så han hade ju supit på efterfesten kvällen innan hur han kom i sina lila tights utan att spy är än i dag en gåta. Väl på scenen Fumlar Ebolarauta (Einar, dåvarande trummisen) fram en setlist som han och Anttirauta har gjort. Viturauta å Alkorauta tittar lite muntert på den och låssas fatta. Vi börjar lira. Det är ju då Vitturauta som har skrivigt alla låtarna men det är stört omöjligt att koma ihåg hur de skall gå nu igen. Försöker snegla lite på Alkorauta och se hur han spelar men känner inte igen vad han håller på med alls tittar upp och upptäcker att han står och ser lika frågande ut och försöker se vad jag spelar. Inte vid något tillfälle under hela gigget spelar jag ett enda ackord som överensstämmer med någon av våra låtar - som en bonus gör inte heller Alkorauta det och som en dubbelbonus spelar vi inte vid något tillfälle heller fel på samma sätt. När spelningen e slut är alla genomsvettiga. Publiken skriker men jag orkade fan inte mer så jag ställde gitarren mot stärkaren så det runda som fan och hopa ut i publiken och klättrade tillbaks till logen mest på publiken. Får fortfarande hör från folk som var där att det var vårt bästa gig hittills. HAHAHAAHA tack som FAN!!!

Ok jag fortsätter spinna på Zandras senaste blogginlägg.

Jag hade inte ens tänkt tanken att jag var vuxen innan jag fick jobb som lärare. Även då tog det ett tag innan jag kände mig trygg nog i den gigantiska vuxenkostymen att våga mig in i det magiska och jätteruskiga lärarrummet. (Ja det fans ett sånt på förra skolan jag jobba på även om det inte var mycket att hänga i granen.) Satt faktiskt de första dagarna ute i korridoren (japp sån hade vi åxå) på mina raster. Kändes mer vant liksom. Nu kan jag ibland slänga mig med utryck som vi vuxna och så vidare och i någon mening ju syfta på mig själv som vuxen. Skulle dock inte säga att jag associerar mig själv eller någon av mina vänner med begreppet vuxen. På anställningsintervjun till mitt första lärarjobb frågade efter ett tag den garvade och skarpsynte rektorn: och när tror du att du skall bli vuxen? Jag svarade utan att blinka jag tror att det blir vid 30, det var förståss på skämt både från henne och mig men som alltid fans det mer än bara ett korn av sanning bakom. Jag var ju allt annat än vuxen då och jag hade någon vag bild av att vuxna de blir man typ vid 30. När jag tänker påre så har ju tidpunkten för denna magiska förvandling hela tiden flyttats fram. När jag var barn så var ju 18 nån magisk gräns liksom då man ju skulle bli vuxen. Sen när jag blev tonåring gick det sakta upp för en att nä det var nog snarare 20. Mot slutet av Gymnasiet stod det klart att 20åringar var fan inte så vuxna men vid 25 måste ju nåt magiskt inträffa, kvarts sekel å allt. Har som sagt gått och tänkt att 30 åringar e skapligt vuxna ett tag nu men insåg för ett tag sen att den där elusiva förvandlingen kommer nog låta vänta på sig ett tag till. Ve och fasa - tänk om de e så att jag aldrig blir vuxen... eller har jag redan blivit smygvuxen... nääää hehehe inte särskilt. Skämt å sido jag börjar tro att vuxen inte är något man är utan något man gör. Jag gör en massa vuxna beslut varje dag. Det är ett sånt där beslut som är ansvarsfullt och fattat med ett vidare perspektiv än mitt eget. Sen kan jag åka hem sitta nere på café wijkman eller hugos med polarna å inte ha högre horisont än mina egna behov och tankar resten av dagen. För jag, jag e tydligen peterpan ja ja så länge jag inte förknippas med Uppsalas legendariska skamfläck peterpunk.

Hohoo ja ja så kom jag på nåt både kul och osmakligt. Förr i värden brukade vi fira pingst ganska vilt eftersom vi helt enkelt tyckte att det var en utmobbad helg. Anders (asså sångarn i harkkorauta inte skolchefen hehehe) och jag tänkte klä ut oss till påskharens mindre kända kusiner pingstpastorharen och knarkharen som skriker i tungor och delar ut aidskanyler till alla barnen. Vi kom som tur var aldrig ner på stan.. ja åsså hade vi ju inga kanyler heller förstås.

Det gäller å hålla magen i form. Den får inte ligga å tro att den skall få sund å nyttig mat hela tiden. Nä stryk ska matsmältningssystemet ha de e min devis. Då håller det sig alert. Igår åt jag tårta till middag. Idag hitta jag en halväten burk räkor i kylen w000h00 räkmacka som ju e både gott å en metafor för hur man ju skulle leva. Tömde snabbt i mig burken medans jag kollade nyheterna. När knaprat i mig sista mackan slog det mig att hummm hur vardet nu med skaldjur å hållbarhet... nä just de dom har ingen va... undrar när jag öppna dendär burken egentligen måste ha vart förra helgen va hmmm å då hade jag nog ändå köpt den i ruttenlådan. *gräva i soporna* ja just de den gick vist ut i februari. Ja ha inte tid å tänka på de ska ju iväg å ta alla mina vänners pengar som varje söndag.

Men det är nu här det betalar sig att köra efter devisen att det som inte dödar stärker. Min mage e i topptrim. Värsta avfallskvarnen. Inte så mycket som ett kurr fast de e klart jag tog bara typ 4 spänn av polarna på 5 å en halv timme så nåt var ju uppenbart fel. Jag känner mig i alla fall stärkt i min teori och kommer att fortsätta propagera för dumdristighet å vårdslöshet så väll som utsätta alla elever för maximal fara och smärta i största möjliga utsträckning ...för er egen skull så att säga. Så ni kan bli lika sträva som jag.

Hur funkar egentligen tiden? Har köpt en jäkla massa böcker senaste månaden. (Så jävla smart å köpa hyllmeter med böcker månaden innan bokrean startar.) hittade bland annat en låda med Saramago böcker på ett antikvariat å slog förståss till. Sitter nu å parallell läser 3 böcker plus nya galago, 200AD, megazine exed och andra Nikolai Dante albumet I Galago ere ständiga tillbakablickar på barndomen, detta nummer av exed handlar om tidsresor, boken Qin av Cecilia Lindqvist handlar om uråldriga kinesiska instrument och slutligen i Saramagos historien om Lissabons belägring skriver huvudpersonen om historien så att den verkligen ändras. I kommenterar skriver Ida om att jag nog börjar bli gammal som samlar å spar öööh på tårta å mat? så moget av mig det var att med hög självkontroll glufsa i mig tårta till middag så jag fortfarande, nästan 6 timmar senare, mår lika prima som ett soljäst vägkadaver. Hur som haver så när jag satt här å läste å skuttade från lektyr till lektyr, så slog det mig att jag helt enkelt skulle variera min läsning lite ytterligare då jag med bestämdhet viste att det här med tid har jag ju lurat på förr? å som jag anade visade sig en ansenlig bunt klotter i min klotterlåda handla om just hur underlig denna dimension tersig för mig. Jag citerar å sammanfattar om vart annat;

Va e klockan? Jag gillar hur visarna vrider sig runt i alltid samma riktning. Det ger mig en illusion av att jag förstår hur tiden går. Den långa visaren rör sig ju långsamt. Precis synligt strävar den sin bana i en fart så osignifikant att jag inte säkert kan avgöra om den är konstant eller fluktuerande. Kanske rör sig den korta inte alls? men jag vet var den skall vara och var den varit vid vissa för och av mig registrerade stunder. Jag kan med ögat avgöra avståndet på den runda tavlan till minnen kommande och sparade. Maskinen Illustrerar i sin kropp lika den självklara och oreflekterade villan av visshet som den osäkra och begrundade förundran inför det jag inget vet om.

Tidens gång e som den missbildade avkomman av en åkatraktion på grönan och 10 i 8 kön på essingeleden. Min signature gura e fortfarande rätt ny ju å det känns som igår jag satt å provspelaren i shoppen, men det var flera liv sen jag skrev dom första låtarna jag skrev påren.

Undrar varför vi mäter tiden alls. Vi har ju ingen aning om vad det är. Vi tycker oss veta att alldeles nyss såg det annorlunda ut, åså drar vi slutsatser; den blå bilen har åkt ner till slutet av gatan, det hart blivit mörkare eftersom solen håller på å gå ner och alldeles bestämt så har det gått å blivit höst av sommaren som ju var såååå kort. Men hur vet vi allt detta? De e ju inte som att det går å gå tillbaks å titta efter. Bevisen vi har är ju bara lämningar å minnen. Å det e ju inte som att vi aldrig mints fel. Kanske har det varit höst och mörkt hela tiden och kanske var den blå bilen alltid vid slutet av gatan? vad mins jag? Ibland drömmer jag att jag vaknar å går till jobbet och gör dom saker jag planerat att göra å pratar med folk om de saker jag skulle prata merom om. När jag sen vaknar vet jag att jag drömt men det kan var kusligt svårt å minnas vad jag verkligen gjort och vad jag drömt att jag gjort. Det har hänt flera gånger att jag glömt säga saker till folk för att jag inte kommit ihåg om jag drömt att jag sagt det tillrom å inte vågat säga det igen för att inte riskera att framstå som just så skogstokig som jag e.

Detta var tre avrom mer underhållande, tänkvärda och vackrare lapparna jag hitta? andra var mer vulgära eller förbannade. Inte så arg idag, mår mest illa ju? en av dessa lappar en nog rätt gammal. Har inte haft linjerat skrivpapper hemma på så länge jag kan minnas?