OogieBoogieMan

En svensk landsväg en regnig oktoberdag. En grå sjuförti ilar genom det dimlika duggregnet. Bakom en liten talldunge är en poliskontroll något sånär dold. Kanske för att de är uttråkade, kanske för att de är blöta å sura - det senare i både blidlig och bokstavlig mening, eller kanske för att sjuförtin slirar lite genom kurvan beslutar sig polisen för att ingripa trots att hastighetsgränser inte har brutits.

Båda ekipagen har parkerat i vägrenen och poliserna promenerar myndigt från sin Volvopatrullbil fram till den andra Volvon några meter längre fram. Den ena polisen kommer upp till dörren och signalerar åt föraren att veva ner rutan. Föraren är en trettioårig man i vårdad klädsel. Samtidigt som han pressar ner fönsterhissknappen rotar han i en bag på sätet bredvid sig. Ur den oformliga väskan drar han en stor fyrkantig butelj. Det är en pava Jack Daniels ur vilken inte mycket saknas. Poliserna tittar något snopet på mannen men de ser ändå inte direkt chockade ut. Efter några år i kåren har de lärt sig att vänta det oväntade. När fönstret är helt nerhissat. Säger konstapeln närmast:

- Vad har du där.

- En flaska JD konstapeln, säger mannen och drar flinkt ur korken.

- Har ni druckit?

- Nej, och om jag har det hur skall ni kunna bevisa att jag kört rattfull nu, säger mannen och för raskt flaskan till munnen och tar inte mindre än 5 stadiga klunkar. Sen hostar han till och torkar munnen med skjortärmen.

- Ingen kan nånsin sätta dit mig för rattfylla HAHAHAHA, fortsätter han och trycker korken i flaskan.

Poliserna tittar nu ändå något chockat på varandra. Manen startar bilen och kör iväg. Poliserna står som förstenade för ett ögonblick. De kan inte riktigt tro sina sinnen. Sen får de en jäkla fart. Tillbaks till bilen och efter. Någon kilometer senare är de i kapp den gråa sjuförtin som fortfarande kör i helt laglig fart men kanske slirar ändå så lite mer i kurvan innan den lydigt stannar på polisens signal. Konstaplarna stannar denna gång framför Volvon och hoppar upphetsat ur sin bil igen. När de kommer fram till föraren är han igen i färd med att pila fram sin whiskeypava.

- Vad fan tror du att du håller på med ryter den ena polisen.
- Asså ja va nykter när jag körde konstapeln å ingen kan bevisa nåt annat. Om ni griper mig måste det stå  protokollet att jag gjorde såhär precis innan ni grep mig HAHAHAHA, skrattar mannen och sveper ytterligare en duktig deciliter sprit.

Poliserna gapar av en blandning av förnärmelse och förvåning. Mannen startar ännu en gång bilen och kör iväg. Poliserna reagerar alldeles för sent igen för att stoppa honom och springer sen nästan in i varandra när de skall tillbaks till sin bil. Nu är de i kapp den grå Volvon väldigt fort. Vid första signalen från polisen stannar sjuförtin även om den denna gång knappast kan sägas parkerar utan studsbromsar lite klumpigt utmed vägen och med hjulen i en märklig snedvridning. Poliserna kilar in sin bil snett framför Volvon och försöker skära av vägen för den innan de flyger ur bilen och är framme vid förarens sida i ett huj. Mannen har fortfarande rutan nere och flaskan i handen  

- Vafan grabbar. Nu får ni ge er. Jag är ju fan livsfarlig om jag kör fullare än så här.

Har inte bestämt mig om jag gillar chefens nya än; Radio nowhere e rätt skön på nå vis men känns mer REM än sprängsten. Sen ere e-streetkänsla på de flästa låtarna som följer vilket ju inte e min favochef egentligen. E ju mest ett fan av de mer rena avskalade grejjorna, Magic å Devil's arcade e just lite mer avskalade å riktigt sköna faktiskt även om de nog skulle ha tjänat på att vara ännu mer tillbakahållna tror jag. Last to die och Long walk home e sköna trots E-streetsoundet och jagt tror att de kommer växa på mig. Den enda låten som till fullo lever upp till mina önskemål e den super tighta Brucan låten Terry's song - en given klassiker.

I övrigt så verkar Downs nya skön. Har bara hunnit lyssna ett varv än men det låter väll som det skall och kommer antagligen växa på mig som det brukar.

MIA's nya e grym - hon hade ingen lätt uppgift att göra en uppföljare till en så smal och samtidigt överhypad platta men hon fixare med bravur. Hon lyckas expandera sin egen formel utan att bli varken pretentiös eller stagnera.
 

Börjar bli frustrerad att jag inte fåt tag på and you will know us by the trail of deads nya (hmmm från förra hösten fan) än. Hade först ingen aning om att den släppts förens efter jul och har sedan letat men nej den går inte att hitta på vinyl nån stans. Skulle kännas som å kapitulera å köpa den på CD (å det är lite lurigt det med) då jag har alla andra plattorna på härlig svart vax.

Mitt förra inlägg var mest ett uttryck för Martins och så klart min humor men jag hoppades kanske lite i alla fall att jag skulle provocera till lite debatt ...men icke. Så vafan jag får väll debattera med mig själv.

När jag gick i skolan fans det låg, mellan och högstadium. När jag började Högstadiet fick jag byta skola och det blev i stortsätt slutet på min egeninitierade porrkonsumtion. Min mellanstadieskola hade som så många andra svenska mellanstadieskolor en skolskog och i den fans en rik flora porrtidningar gömda under stenar och mellan stubbar lagom svåra för oss mellanstadiepojkar att hitta på rasterna. Så gott som alla jag känner oavsätt vilken del av landet de kommer ifrån har samma erfarenhet; i skolskogen fans det porrtidningar. Vem det är som reser land och rike runt och dräller porrtidningar i våra skolskogar är en gåta i sig men kvarstår som ett faktum. Högstadiet innebar som sagt byte av skola och således försvann tillgången till porr. På den tiden var Internet inget som man hade tillgång till och filmkanaler var dyra som fasen så vi hade inga. Lika bra var det för det dröjde bara nåt år så var jag punkare och politiskt medveten som fasen. Inget är så politiskt medvetet som en fjortis med Palestinaschal å jag var inget undantag. Alla sorters droger, Kött och naturligtvis porr var roten till allt ont tillsammans med vapenindustrin.

Sedan dess har många av mina politiska ståndpunkter mjuknat och nyanserats en hel del men grunden finns nog i mycket kvar. Jag har själv en strikt policy i samtliga frågor utom köttätandet där jag kort och gott nöjer mig med de svenska djurhållningslagarna. Jag brukar själv inga droger av något slag men kan väll kanske numer se att alkohol tycks vara en positiv del av många människors liv även om jag också ser mycket av det lidande det skapar. Vapenindustrin är naturligtvis att skylla för mycket ont men jag är ganska säker på att vapen som sådana också är nödvändiga i vårt samhälle för vissa saker, synd bara att merparten av de som tillvärkar vapen verkar vara helt jävla sjuka i huvudet och helt utan moraliskt och etiskt medvetande. Så till pudelns kärna.

Om man skall debatera med sig själv behövs det andra åsikter än den egna så ett citat från en annan blogg jag läser lite av och till; Pontus Lundkvists på skunk, kanske passar att starta detta med. Jag delar sällan Lundkvists åsikter men han är kul och provocerande:

"[2006-03-24]

[...]

09:49

Nåt som är väldigt hett just nu är att bära päls, äta kött samt runka till djurporr. Ett ord: FRÄSCHT.

[...]

[2006-03-25]

12:02

Ett litet förtydligande bara. Igår lät det som att jag ville jämställa människor som bär päls och äter kött med människor som runkar till djurporr. Så är det naturligtvis inte, även om alla tre sakerna är äckliga så är ju djurporrskonsumtion, så länge man håller sig på internet och inte betalar upphovsmännen inget som drabbar tredje part. Jag vill framföra en ursäkt till djurporrentusiaster som eventuellt känt sig kränkta av denna smutskastning."

Som synes är Lundkvist av åsikter mycket lika dem jag själv hyste på högstadiet - även om jag får säga så, i fråga om naivitet. Det skulle ju i porrfrågan lätt kunna argumenteras att idag med Internets utformning så är porr inte nödvändigtvis något som drabbar tredje part och kanske till och med skulle kunna tyckas ha en funktion att fylla. Jag har hört talas om nätverk av exhibitionister som delar foton av sig själva och sina partners och det är klart att det låter oskyldigt. Men frågan bör nog vändas på. Vad är problemet med vanligporr? Självfallet finns det en outsinlig skara av utnyttjade kvinnor och män över hela världen som lider för att porrindustrin skall kunna tjäna pengar. Dessa är dock i min mening en hårt drabbad minoritet av offren för detta fenomen.

Det kan tyckas som att det var en oskyldigare tid när jag gick i mellanstadiet och porr var regnblöta tidningar i skolskogen och på sätt och vis var det nog det också. Aftonbladet och expressen hade inga semiutvikningsbilder eller papparatsifoton av kändisar i baddräkter överhuvudtaget och heller inga specialartiklar om bröstcancer eller nya strandtrender som på något vis gav en ursäkt att sätta ett kvinnobröst på löpet i någon större utsträckning. Den explosionsartade tillgången till porr tycks ha flyttat fram gränserna avsevärt. Ovan är bara tydliga trendförändringar som i sig själva bara skulle vara osmakliga men sammantaget med t.ex. dokusåpor baserade på sex som big brother och en lång rad av andra exempel på sexualisering av det offentliga rummet så har vi fått, är jag helt övertygad om, en förändring i människors attityder.

På politiska plan gör vi framsteg i jämställdhetsarbetet men på det personliga planet har inte mycket skett. I vissa frågor går vi fan baklänges. Sexuella trakasserier bland skolbarn förekommer numer nästan helt öppet på vissa skolor och trycket på unga flickor, och kanske i vissa avseenden unga pojkar, minskar inte utan kan snarare på sätt och vis sägas öka.

Jag ivrar inte för puritanism - tvärt om; öppenhet är den enda vägen men sex och kvinnokroppar kan orimligen tillåtas vara en produkt att säljas och köpas. Vad vi ser är vad vi får. Porr kan tyckas vara en marginaliserad medieform men jag har sett siffror som ger vid hand att mellan 60 och 70 % av allt material på Internet skulle vara av grov pornografisk natur. (Jag har även sett högre siffror men jag väljer dessa lägre för att inte anklagas för överdrifter.) Det kan inte rimligen anses vara en undantagsverksamhet.

Jag skulle nu kunna gå vidare med några förslag men jag låter hellre eventuella läsare tycka till lite först så får vi se. Jag är ju för bövelen lärare så jag kan ju inte sitta å argumentera i politiska frågor hur som hälst... så you go first...

Nej jag ger upp det får bli låg humor idag efter påtryckningar. Den känns inte helt klarskriven. Det finns uppenbart en hel dröse trådar att dra i här men jag vet inte om jag tycker att det är värt det så den får duga såhär lite rå och ogenomtänkt. Så kanske skitmartin blir tyst nån gång

Porr SM går av stapeln i Emhult i helgen. Förra årets tvåa Seven Stallion, är inte ens anmäld i år, detta i protest mot huvudarrangören, Benny Beast.

- Det är helt enkelt inte snyggt att Beast både är arrangör, Linjedomare och den enda fluffern som vi deltagare får använda. Särskilt som Beast då också själv ställer upp i samtliga grenar, säger Stallion till TT och fortsätter;

- Jag blev blåst på mitt guld, Man kan tydligt se på reprisen att den inte var mindre och jag var heller helt klart inte offside när jag sköt för min bortdömda fyrapoängare.

Men fjolårets sjufaldiga guldmedaljör Beast, menar att allt gick regelrätt till;

- Som linjedomare såg jag hela förloppet och det var det glasklaraste fallet av spel genom två zoner jag set, redlineoffside!

I somras blev jag och de av mina kollegor som jobbat mindre än ett år skickade på kurs i Stockholm. Jag och Jossan och Hanna tillsammans med Wallman och merparten av Uppsala gänget fick ju åka tåg från Uppsala mitt i värsta rusningstrafiken på uppsalapendeln. Första dagen var det grymt fullt och vi fick gå genom nästan alla vagnar innan vi tillslut hittade en sån fyrkant med fyra säten vända mot varandra med ett bor mellan med tre lediga platser - helt perfekt ju. Det visade sig att bakom en tidning på den enda upptagna platsen satt Daniel som ju var på väg till sitt toppolitiker jobb på UD eller nåt. Det blev en trevlig resa.

Dagen efter hittar vi lösa stolar i ena änden av en vagn och sätter oss runt ett bord som står där bakom dörren. Wallman tycker platserna ser sunkiga ut så det blir bara jag, Jossan och Hanna som sitter där. Precis innan tåget går kliver en förvirrad Wille in i vagnen och jag hejar naturligt vis. Samtidigt hör jag att Jossan också hejar. Jag kopplar ganska direkt då jag ju vet att Wille pluggade till lärare ända till rätt nyligen. Jag antar att han och Jossan känner varandra därifrån och frågar; "Har ni vart kursare eller?". "Ja, vadå känner ni också varandra eller..." frågar Jossan. "Jovisst" svara Wille "Det kan man väll säga" småler han. Wille var en av mina klubbverkare. Han och hans fullkomligt galne polare Max var på många vis lite en övning inför läraryrket för mig - den delen av yrket då man springer och jagar tag på bortirrade elever som gör allt annat än det de borde. "Du känner ju alla!" utbrister Jossan. "Ja" svarar jag kort och ställer mig upp i vagnen och vinkar. "Hej! Hej! allihopa!". Hela vagnen vinkar och svarar som med en röst "Hej Viktor!". De andra ser förvånade ut när jag sätter mig igen. Om de inte varit så snopna hade de kanske lagt märke till att förvånansvärt många i vagnen hade en eller flera glansiga salivstrimmor utmed hakan och andra änden av vagnen var belamrad med en anhopning permobilar.

Nu förhåller det sig så att mån om min image som jag är och till lika illslug har jag de senaste åren låtit betala ett hundratal personer en mindre månadsersättning för att ständigt omge mig för utifall jag skulle hamna i situationen att jag fick tillfälle att bygga på bilden av mig som en som känner alla. Det är förståss dyrt att anställa så många under så lång tid så på min ynka lärarlön har jag bara råd att anställa sinnessvaga, gravt handikappade och en och annan uteliggare - ja folk som inte riktigt har så solid förståelse för ekonomi och helt enkelt kan luras för en billig peng.

Det är mer komplicerat än många först tror. För att inte väcka misstankar låter jag dem rotera så att ingen är inom synhåll mer än en timme åt gången. Väl utom synhåll har de instruktioner att maskera om sig - kanske en lösmustasch, ett par kraftiga glasögon eller en rutig jägarhatt. Självfallet skal det bytas lite kläder. På springande fot kräver detta stor koordinering; det kan behövas specialskräddade kläder som kan vändas ut och in för snabbt ombyte och kulisser att gömma sig bakom för att vara utom synhåll en stund.

Alt kompliceras naturligt vis då ytterligare av mina anställdas uppenbara begränsningar. Jag vet inte hur många raggningsförsök som misslyckats för att Björne, en av mina mest sinnessvaga anställda helt missbedömt sin uppgift och mitt i ett romantical moment ropat dreglandes "Hejhh hejhhh Viktorjhhh" "hold that thought baby" och jag får stega över till Björne. "Hur många gånger måste jag förklara - när jag ställer mig upp och säger: Hej Hej allihopa! Aldrig annars!" brukar jag då bryskt instruera. Björne skäms oftast lite "ojhhh jaghh ehh såååå djumhh, föjlåthhh" "Ja men gå iväg nu och rotera till sista position så du inte kommer inom synhåll på minst en timme för då kan du ju sabba alt förstår du" brukar jag faderligt uppmana innanjag skyndar tillbaks till mitt ragg. Om jag hade en krona för varje gång den scenen utspelat sig skulle jag kunna betala Björnes lön med bara dem ...eller om saningen skall fram slutade jag betala Björne 93, han värkar bara inte märkt nått.