OogieBoogieMan

I somras blev jag och de av mina kollegor som jobbat mindre än ett år skickade på kurs i Stockholm. Jag och Jossan och Hanna tillsammans med Wallman och merparten av Uppsala gänget fick ju åka tåg från Uppsala mitt i värsta rusningstrafiken på uppsalapendeln. Första dagen var det grymt fullt och vi fick gå genom nästan alla vagnar innan vi tillslut hittade en sån fyrkant med fyra säten vända mot varandra med ett bor mellan med tre lediga platser - helt perfekt ju. Det visade sig att bakom en tidning på den enda upptagna platsen satt Daniel som ju var på väg till sitt toppolitiker jobb på UD eller nåt. Det blev en trevlig resa.

Dagen efter hittar vi lösa stolar i ena änden av en vagn och sätter oss runt ett bord som står där bakom dörren. Wallman tycker platserna ser sunkiga ut så det blir bara jag, Jossan och Hanna som sitter där. Precis innan tåget går kliver en förvirrad Wille in i vagnen och jag hejar naturligt vis. Samtidigt hör jag att Jossan också hejar. Jag kopplar ganska direkt då jag ju vet att Wille pluggade till lärare ända till rätt nyligen. Jag antar att han och Jossan känner varandra därifrån och frågar; "Har ni vart kursare eller?". "Ja, vadå känner ni också varandra eller..." frågar Jossan. "Jovisst" svara Wille "Det kan man väll säga" småler han. Wille var en av mina klubbverkare. Han och hans fullkomligt galne polare Max var på många vis lite en övning inför läraryrket för mig - den delen av yrket då man springer och jagar tag på bortirrade elever som gör allt annat än det de borde. "Du känner ju alla!" utbrister Jossan. "Ja" svarar jag kort och ställer mig upp i vagnen och vinkar. "Hej! Hej! allihopa!". Hela vagnen vinkar och svarar som med en röst "Hej Viktor!". De andra ser förvånade ut när jag sätter mig igen. Om de inte varit så snopna hade de kanske lagt märke till att förvånansvärt många i vagnen hade en eller flera glansiga salivstrimmor utmed hakan och andra änden av vagnen var belamrad med en anhopning permobilar.

Nu förhåller det sig så att mån om min image som jag är och till lika illslug har jag de senaste åren låtit betala ett hundratal personer en mindre månadsersättning för att ständigt omge mig för utifall jag skulle hamna i situationen att jag fick tillfälle att bygga på bilden av mig som en som känner alla. Det är förståss dyrt att anställa så många under så lång tid så på min ynka lärarlön har jag bara råd att anställa sinnessvaga, gravt handikappade och en och annan uteliggare - ja folk som inte riktigt har så solid förståelse för ekonomi och helt enkelt kan luras för en billig peng.

Det är mer komplicerat än många först tror. För att inte väcka misstankar låter jag dem rotera så att ingen är inom synhåll mer än en timme åt gången. Väl utom synhåll har de instruktioner att maskera om sig - kanske en lösmustasch, ett par kraftiga glasögon eller en rutig jägarhatt. Självfallet skal det bytas lite kläder. På springande fot kräver detta stor koordinering; det kan behövas specialskräddade kläder som kan vändas ut och in för snabbt ombyte och kulisser att gömma sig bakom för att vara utom synhåll en stund.

Alt kompliceras naturligt vis då ytterligare av mina anställdas uppenbara begränsningar. Jag vet inte hur många raggningsförsök som misslyckats för att Björne, en av mina mest sinnessvaga anställda helt missbedömt sin uppgift och mitt i ett romantical moment ropat dreglandes "Hejhh hejhhh Viktorjhhh" "hold that thought baby" och jag får stega över till Björne. "Hur många gånger måste jag förklara - när jag ställer mig upp och säger: Hej Hej allihopa! Aldrig annars!" brukar jag då bryskt instruera. Björne skäms oftast lite "ojhhh jaghh ehh såååå djumhh, föjlåthhh" "Ja men gå iväg nu och rotera till sista position så du inte kommer inom synhåll på minst en timme för då kan du ju sabba alt förstår du" brukar jag faderligt uppmana innanjag skyndar tillbaks till mitt ragg. Om jag hade en krona för varje gång den scenen utspelat sig skulle jag kunna betala Björnes lön med bara dem ...eller om saningen skall fram slutade jag betala Björne 93, han värkar bara inte märkt nått.