OogieBoogieMan

En svensk landsväg en regnig oktoberdag. En grå sjuförti ilar genom det dimlika duggregnet. Bakom en liten talldunge är en poliskontroll något sånär dold. Kanske för att de är uttråkade, kanske för att de är blöta å sura - det senare i både blidlig och bokstavlig mening, eller kanske för att sjuförtin slirar lite genom kurvan beslutar sig polisen för att ingripa trots att hastighetsgränser inte har brutits.

Båda ekipagen har parkerat i vägrenen och poliserna promenerar myndigt från sin Volvopatrullbil fram till den andra Volvon några meter längre fram. Den ena polisen kommer upp till dörren och signalerar åt föraren att veva ner rutan. Föraren är en trettioårig man i vårdad klädsel. Samtidigt som han pressar ner fönsterhissknappen rotar han i en bag på sätet bredvid sig. Ur den oformliga väskan drar han en stor fyrkantig butelj. Det är en pava Jack Daniels ur vilken inte mycket saknas. Poliserna tittar något snopet på mannen men de ser ändå inte direkt chockade ut. Efter några år i kåren har de lärt sig att vänta det oväntade. När fönstret är helt nerhissat. Säger konstapeln närmast:

- Vad har du där.

- En flaska JD konstapeln, säger mannen och drar flinkt ur korken.

- Har ni druckit?

- Nej, och om jag har det hur skall ni kunna bevisa att jag kört rattfull nu, säger mannen och för raskt flaskan till munnen och tar inte mindre än 5 stadiga klunkar. Sen hostar han till och torkar munnen med skjortärmen.

- Ingen kan nånsin sätta dit mig för rattfylla HAHAHAHA, fortsätter han och trycker korken i flaskan.

Poliserna tittar nu ändå något chockat på varandra. Manen startar bilen och kör iväg. Poliserna står som förstenade för ett ögonblick. De kan inte riktigt tro sina sinnen. Sen får de en jäkla fart. Tillbaks till bilen och efter. Någon kilometer senare är de i kapp den gråa sjuförtin som fortfarande kör i helt laglig fart men kanske slirar ändå så lite mer i kurvan innan den lydigt stannar på polisens signal. Konstaplarna stannar denna gång framför Volvon och hoppar upphetsat ur sin bil igen. När de kommer fram till föraren är han igen i färd med att pila fram sin whiskeypava.

- Vad fan tror du att du håller på med ryter den ena polisen.
- Asså ja va nykter när jag körde konstapeln å ingen kan bevisa nåt annat. Om ni griper mig måste det stå  protokollet att jag gjorde såhär precis innan ni grep mig HAHAHAHA, skrattar mannen och sveper ytterligare en duktig deciliter sprit.

Poliserna gapar av en blandning av förnärmelse och förvåning. Mannen startar ännu en gång bilen och kör iväg. Poliserna reagerar alldeles för sent igen för att stoppa honom och springer sen nästan in i varandra när de skall tillbaks till sin bil. Nu är de i kapp den grå Volvon väldigt fort. Vid första signalen från polisen stannar sjuförtin även om den denna gång knappast kan sägas parkerar utan studsbromsar lite klumpigt utmed vägen och med hjulen i en märklig snedvridning. Poliserna kilar in sin bil snett framför Volvon och försöker skära av vägen för den innan de flyger ur bilen och är framme vid förarens sida i ett huj. Mannen har fortfarande rutan nere och flaskan i handen  

- Vafan grabbar. Nu får ni ge er. Jag är ju fan livsfarlig om jag kör fullare än så här.