OogieBoogieMan

Har inte bestämt mig om jag gillar chefens nya än; Radio nowhere e rätt skön på nå vis men känns mer REM än sprängsten. Sen ere e-streetkänsla på de flästa låtarna som följer vilket ju inte e min favochef egentligen. E ju mest ett fan av de mer rena avskalade grejjorna, Magic å Devil's arcade e just lite mer avskalade å riktigt sköna faktiskt även om de nog skulle ha tjänat på att vara ännu mer tillbakahållna tror jag. Last to die och Long walk home e sköna trots E-streetsoundet och jagt tror att de kommer växa på mig. Den enda låten som till fullo lever upp till mina önskemål e den super tighta Brucan låten Terry's song - en given klassiker.

I övrigt så verkar Downs nya skön. Har bara hunnit lyssna ett varv än men det låter väll som det skall och kommer antagligen växa på mig som det brukar.

MIA's nya e grym - hon hade ingen lätt uppgift att göra en uppföljare till en så smal och samtidigt överhypad platta men hon fixare med bravur. Hon lyckas expandera sin egen formel utan att bli varken pretentiös eller stagnera.
 

Börjar bli frustrerad att jag inte fåt tag på and you will know us by the trail of deads nya (hmmm från förra hösten fan) än. Hade först ingen aning om att den släppts förens efter jul och har sedan letat men nej den går inte att hitta på vinyl nån stans. Skulle kännas som å kapitulera å köpa den på CD (å det är lite lurigt det med) då jag har alla andra plattorna på härlig svart vax.