OogieBoogieMan

Jag har lisat en kran över några månader. Slår allt väl ut blir det förstås fortsättning jag kanske till och med köper loss den. Det beror ju förstås på. Det har ju varit ganska fuktigt i luften på sista tiden och det brakar ju helt klart på mot nån sorts vår här å då gäller det å vara redo. Jag måste ha tillstånd antar jag om jag vill ha den stående utanför mitt fönster. Nu står den borta på parkeringen å det går väll an nu dom första månaderna med det blir alldeles för omständigt sen. När allt rullar på sen till slutet av sommaren, allra senast till hösten enligt mina beräkningar måste den helt klart stå utanför fönstret. Jag bor ju på fjärde våningen och det är ju helt befängt om jag skall behöva springa ner för alla trapporna och sen klättra hela vägen tillbaks och mer där till upp till korgen varje morgon. Nä då kan det ju nästan vara. Så kaffe sugen tror jag inte att jag är. Nå, ansöka om tillstånd alltså också sen måste jag ju hitta lite sjysta arabicabönor. Egentligen så är den optimala höjden att odla kaffe på mellan tusen och två tusen meter över havet men mitt hus ligger ju högst uppe på Upplandsåsen och det fans inga så jävla höga kranar så det får duga med hundra tio meter över havet eller om jag ställer blomlådorna på en pall kanske det blir hundra elva vilket ju e ett ballt tal om man skriver det med siffror. Jag längtar redan till den första morgon jag kan hissa ner kranen till mitt fönster och sträcka ut handen och skörda mina första kaffebönor till morgonkaffet. Nå nu har jag inte tid å skriva mer. Måste ringa gatukontoret. Tjillevipp.

Har jag kanske berättat om min tid som barnfarmare i den bördiga amerikanske mellanvästern? En barnfarm är ingen speciellt avancerad eller laglig verksamhet, barn är lätta att föda upp då det är lätt att se vilka hanar som är lämpliga att avla på och de utan vidare prokrierar även i fångenskap tillskillnad från t.ex. pandor. Det är som sagt också generellt sett en verksamhet i utkanten av vad som på många håll är allmänt accepterat i lagens striktare mening för att inte tala om den lite ofina stämpel det kan ha i sociala sammanhang. Kanske beror detta på att barn ju inte farmas för att ätas som t.ex. pandor utan främst som arbetsdjur och då framförallt i heroinkavlingsindustrin. Barn är förmodningen det mest lämpade av de domesticerade och kvasidomesticerad kreaturen till att kavla heroin. Med sina flinka fingrar kan ett barn tränas att kavla heroinet till fina och nästan genoskinligt tunna plättar.

Under min tid som barnfarmare spenderade jag ofta dagarna klädd i fina alligatorboots och ett par nerpissade y-frontar. Det var en bekymmerslös tid med mycket små krav. Jag satt ofta med benen i kors och filosoferade på den frodiga konstbevattnade gräsmattan utanför jordgropen där jag huserade barnen under nattimmarna. Det var här under sådana stunder av kontemplation jag kom till insikt om växthuseffektens positiva effekter och polisbatongernas smärtsamma hårdhet när de träffar en i till exempel skrevet.

Böcker är det nya svart och om du inte fattar det så är det lika bra att du knäpper på tv4, kör ner ena näven i din vidriga ostbågepåse och tar ett stadigt grepp om ditt kön med den andra.

Har tre dar kvar på veckan å behöver bara knåpa ihop 2 till inlägg så jag kanske är bäst i hela världen i alla fall så som jag ju mistänkt ett tag nu.

Det är klart vem som hällst kunde ju ha lurat ut att det var tvunget att hända. Efter 60 och 70 tals revivlar var det ju givet att det måste komma... men att den skulle hålla i sig!!! Varför o veka stackare varför... det är klart ingen period om än så kort är så ut-och-invänd att inget från den skulle vara värt att återuppliva men just denna särskilt motbjudande avgrund av osmakligheter erbjöd ju faktiskt inte mer livsdugligt än en 4 veckors revival - nu 8 år efter att jag tänkte; "ja ja det är väll skönt att det kommer nu så vi får det överstökat med och kan ägna oss åt allt det majsiga som kom efter (eller före för den delen)" sitter jag här och tänker; "Really! No one sees it? Really? No one?". nå allt som är gott har ett slut och det troligaste är att även det som är av ondo mattas av med tiden, efter detta syraregn måste det ju komma sol; jag lovar att inte kliva på några spindlar - kan vi då Pleas pleas pretty pleas get on with it. 90 talet var ju inte så dumt liksom. Sen är det dags att starta om - fan vad sägs om en duktig 30 tals revival - det är ju kris å allt å vem vill inte lyssna på en smaskig retrocuplett å dansa charlston.