OogieBoogieMan

Har jag kanske berättat om min tid som barnfarmare i den bördiga amerikanske mellanvästern? En barnfarm är ingen speciellt avancerad eller laglig verksamhet, barn är lätta att föda upp då det är lätt att se vilka hanar som är lämpliga att avla på och de utan vidare prokrierar även i fångenskap tillskillnad från t.ex. pandor. Det är som sagt också generellt sett en verksamhet i utkanten av vad som på många håll är allmänt accepterat i lagens striktare mening för att inte tala om den lite ofina stämpel det kan ha i sociala sammanhang. Kanske beror detta på att barn ju inte farmas för att ätas som t.ex. pandor utan främst som arbetsdjur och då framförallt i heroinkavlingsindustrin. Barn är förmodningen det mest lämpade av de domesticerade och kvasidomesticerad kreaturen till att kavla heroin. Med sina flinka fingrar kan ett barn tränas att kavla heroinet till fina och nästan genoskinligt tunna plättar.

Under min tid som barnfarmare spenderade jag ofta dagarna klädd i fina alligatorboots och ett par nerpissade y-frontar. Det var en bekymmerslös tid med mycket små krav. Jag satt ofta med benen i kors och filosoferade på den frodiga konstbevattnade gräsmattan utanför jordgropen där jag huserade barnen under nattimmarna. Det var här under sådana stunder av kontemplation jag kom till insikt om växthuseffektens positiva effekter och polisbatongernas smärtsamma hårdhet när de träffar en i till exempel skrevet.