robbery and the awful truth about canadian bacon
OK kom just hem från elstockholmo och en faktiskt mycket givande musikkonferens, hamnade av misstag på soundpollution på vägen hem och blev där rånad av den skäggiga av de nya grabbarna som står där nu för tiden. Det är alltid förenat med livsfara att gå in där - dom har den dåliga vanan att helt lågiskt ta så mycket betalt för vinyler som dom då har lurat ut att det går (en hel del mer än vad som är gängse här i stan alltså) samtidigt som dom har den osedvanligt illsluga taktiken att hålla skitmycket skitbra skivor i lager - Sammantaget alltså en livshotande situation för intet ont anande små mussemajjar som kan råka förbi. (humm hur dum e jag som inte lär mej liksom - har ju stoppat tassen i denna björnsax relativt frekvent sen jag var 12 eller så) Nå väl dom hade på blänkande svart vax sebadohs nygamla the freed man, den sprillans nya dinosaur jr plattan (gahhhhhhhhhh återförenade med originaluppsättningen, kan vara den våtaste drömmen jag haft å det är inte ens en dröm!), Shelacs rykande färska (denna gång tog Steve bara 7 år på sig) åsså äntligen nya isis - som jag letat. Laddade ju hem den i våras eller så för jag inte pallade å vänta å ju skulle se dem på accelerator, har haft dåligt samvete sedan dess men jag viste ju att jag skulle köpa den så fort jag hitta den men i alla fall - nu kan jag sova lugnt igen. Sen ere ju kul å haren i ett riktigt format å det låter ju fan så mycket bättre än en löjlig mp3a. har bar hunnit lyssna på en sida dinosaur jr nu medan jag skriver men hohoho julen kom tidigt i år.
Jaha det har ju vart genom torra inlägg den senaste tiden så jag kan ju avsluta med lite fantastiska fakta:
Om ni nånsin undrat vad skillnaden på Canadian Bacon och vanlig Bacon är så kollad jag upp det och det förhåller sig så att Canadian Bacon kommer från en annan grisart; Kobragrisen.
Det är förmodligen så att kobragrisen är en förvildad form av en domesticerad svinart som sedan mestadels återdomesticerats. En vild population kobragrisar finns dock fortfarande på en udde i nova scotia i östra Kanada. Arten är (i mitt tycke i vild konkurrens med pandan) den sämst evolutionärt anpassade djurarten på planeten. Namnet har arten fått då den om den blir provocerad ställer sig på bakbenen och spänner halsmusklerna så att den får så som en sköld bakom nacken. Den har också den likheten med sin reptilnamne att den kan spotta sitt svagt giftiga saliv i självförsvar. Saliven är inte överdrivet giftigt för de flesta djur men kan skada slemhinnor om dessa skulle träffas, får man det i ögonen skulle man kunna få allvarliga problem med synen. Kobragrisen själv har då av evolutionen spelats det intressanta sprattet att den ju är en ganska liten gris vilket gör den till ett utmärkt villebråd för de många rovdjuren i Kanade; Varg, Björn och större rovfåglar, mot vilka dess försvarsbeteende är fulkomligt meningslöst särskilt då som gris så har den inte någon särskilt utvecklad spottförmåga; deras munnar är helt enkelt inte skapta för annan form av spottning än den klassiska treåringstaktiken att sträcka ut tungan och göra ett salivstänkande pruttljud. Detta sprider saliven i en sporadisk dusch utan nämnvärd räckvidd och vad värre är helt utan precision. Med kobra grisens långa smala gristunga så är det tyvärr troligare än inte att salivduschen stänker mest i dess eget tryne och ibland har man sett, ögon. Detta är extra ironiskt då kobragrisen själv är överkänslig i alla slemhinnor utom munnen och ofta själv blir infekterad av sina egna duschar så även om den överlever den situation som skrämde den så är det vanligt att den dör av infektioner i ögon och tryne till följd av sitt eget gift. Domesticerade Kobragrisar föds upp i små hägn med få i varje fålla för att de inte skall komma i konflikt med varandra i onödan och slaktas i tidig ålder.
howdy cowboy
Har inte skrivigt nåt på länge. Har kanske inte haft så mycket tid förståss. Har hunnit renovera sovrummet å komma igång med brottningen igen, även där efter att vi har fått nya lokaler så att träningstiderna faktiskt passar med mina arbetstider. Det märks att jag bara tränat sporadiskt de senaste året-å-ett-halvt; är otroligt ringrostig och har gjort illa mig rätt mycket mer än vanligt. Huvet kan så mycket mer än kroppen liksom - å då gör man illa sig. Lyckades leka räka med en 90 kg kille på mig förförra veckan; sånt är tydligen inte bra för ryggen så den valde att låta som en näve bubbelplast hårt kramad å sen ville inte lungorna andas mer på ett tag - obehagligt kan man säga. Det gör fortfarande rätt ont när jag hoppar eller när någon sprawlar i min gard men annars är det bara på morgonen när jag vaknar jag är lite stel.
Roligare är då förståss att mitt sovrum har förvandlats till lägenhetens stolthet. Modernt, stilrent men mysigt. Viktigast av allt de rosablommiga tapeterna från1983!!! är väck. Asså jag vill ju inte ta något från brottningen - den är förståss skitkul. Annars skulle jag ju inte fortsätta trots ehh vissa missöden men renoveringen av mitt sovrum var mer än välbehövlig - rosa blommor damn it!
Ytterligare roliga nyheter är att jag kommer bli kollega med Nicke igen. Efter att ha tjatat sen vecka ett hart jag äntligen lyckats matchmaka så att han kommer till ett arbeta där hans talang kommer att uppskattas på riktigt. Välkommen till Enköping!
Slutligen så har jag nu förståss hunnit lyssna igenom både Young och Harveys respektive plattor. Harveys är en vacker liten pärla i samma stil som stories snarare än den lite rockigare hu hu som jag väll aldrig riktigt har lyckats vira mitt huvud runt. Young presterar även han på full fräs efter att även han var ganska tråkig sist. Detta är lätt i klass med hans bästa på 90-talet och kan bitis till och med mäta sig med hans klassiska utgåvor. Låten Boxcar kan var det bästa han har gjort på bort åt 25-30 år.
High low fidelity
Så jävla mycket ny bra skivor man kommit över. länge leva matte å skivbörsen. en hel del promosar på skivor som inte släppts eller just precis kommit ut till begagnat pris samt en å annan gammal mysig platta. Nästan största kapet faller i den senare kategorin å införskaffades faktiskt av skivturken vid torget - the Hollis brillianta version av the very last day. Som jag letat efter denna platta - lätt 10 år eller faktiskt mer för jag hörde den nog första gången på gymnasiet och ville nog ha den redan då men det är klart aktivt har jag nog bara letat i typ 10 år. Ja ja nu har jag den i alla fall å den är ju magiskt bra. mycket bättre än originalet i min mening.
I kategorin sprillans nya plattor så har jag kommit över den super mysiga José Gonzales plattan. kort men en riktig pärla. Covern på tear drop e majjsig som fan. Corgans nya Smashing pumpkins platta e det första vettiga han e involverad i sen adore å ja det är väll ja just det 10 år sen nu hehehe, samma ljud som infinite sadness men tyvärr e låtarna mer av Siamese snittet - alltså lite poppigare å inte lika vågade låtar å heller inte lika vackra. Tyvärr har han valt att sjunga in även denna platta, så som seden tydligen bjuder, på toaleten med en kraftig förstoppning. Han var ju på bättringsvägen. På infinite sadness sjöng han in flera spår med vad som antagligen bara var lindriga magsmärtor å på adore kan han faktiskt ha varit mer eller mindre helt kurerad, men ack ack, nu har han varit på morötterna igen. Världens skitnödisgaste sångare strikes again! men det är väll värt lyssningen om man gillar pumkins ... å det gör man ju även om det mycket är av nostalgi.
Hives nya har jag bara hunnit lyssna nåt varv men det låter ju som vanligt bortsätt från några enstaka spår som sticker ut med förvånansvärt friska tag. Och äntligen har det hänt. Jag har sällan varit så bestört över att ett band lägger av som när stone roses called it quits. Ian Brown inledde ju nästan genast en solo karriär som präglades mer av spektakulära fängelseturer än intressant musik - så illa att jag gav upp och har inte ens orkat bry mig de senaste åren så jag vet faktiskt inte vad han pysslat med men så hittade jag en promo nu dårå - å tänkte att va fan jag slår till. Tack gode gud för det infallet. Detta är vad jag väntat på sedan one love singeln för vad... 15 år sen eller nåt. Detta låter visserligen inte alls som stone roses gjorde men det är klart - det vore ju inge kul. Jag har inte tagit plastbiten ur cd-växlaren sedan jag la in den för 5 dagar sedan. Har ingen aning om den kommit i vanliga handeln ännu men eftersom den fins som promo så går den säkert å ladda ner hur som haver.
Ladda ner går också Radioheads nya att göra och än så länge är det allt som går. De har flytt från sitt skivbolag och släpper sin platta själva som mp3or för valfri summa - japp! Betala vad du känner för. Prisfältet är visserligen ifyllt med några pund som förslag men det är bara att fylla i vad du vill så får du nerladdningskoderna. Intressant distrubutionssätt men ännu mer intressant musik så varför inte betala en rimlig summa. Skivan är minst lika bra som hail to the thief.
Har också kommit över Niel Youngs nya och PJ Harveys nya men dom har bara inte hunnits lyssnas på i den tuffa konkurrensen. Där också några ytterligare äldre luckor tätats så som Mudhoneys första och Robert Johnsons klassiska King of the delta blues singers, båda i varma och sprakande original vinylutföranden - det kostade på men det är det ju lätt värt för det härliga varma ljudet som ju måste till för att göra sådan musik rätta. Ja det är förståss ytterligare en trave plattor men jag orkar inte gå igenom hela högen detta var fynden.
Capitalism stole my virginity
