OogieBoogieMan

Så jävla mycket ny bra skivor man kommit över. länge leva matte å skivbörsen. en hel del promosar på skivor som inte släppts eller just precis kommit ut till begagnat pris samt en å annan gammal mysig platta. Nästan största kapet faller i den senare kategorin å införskaffades faktiskt av skivturken vid torget - the Hollis brillianta version av the very last day. Som jag letat efter denna platta - lätt 10 år eller faktiskt  mer för jag hörde den nog första gången på gymnasiet och ville nog ha den redan då men det är klart aktivt har jag nog bara letat i typ 10 år. Ja ja nu har jag den i alla fall å den är ju magiskt bra. mycket bättre än originalet i min mening.

I kategorin sprillans nya plattor så har jag kommit över den super mysiga José Gonzales plattan. kort men en riktig pärla. Covern på tear drop e majjsig som fan. Corgans nya Smashing pumpkins platta e det första vettiga han e involverad i sen adore å ja det är väll ja just det 10 år sen nu hehehe, samma ljud som infinite sadness men tyvärr e låtarna mer av Siamese snittet - alltså lite poppigare å inte lika vågade låtar å heller inte lika vackra. Tyvärr har han valt att sjunga in även denna platta, så som seden tydligen bjuder, på toaleten med en kraftig förstoppning. Han var ju på bättringsvägen. På infinite sadness sjöng han in flera spår med vad som antagligen bara var lindriga magsmärtor å på adore kan han faktiskt ha varit mer eller mindre helt kurerad, men ack ack, nu har han varit på morötterna igen. Världens skitnödisgaste sångare strikes again! men det är väll värt lyssningen om man gillar pumkins ... å det gör man ju även om det mycket är av nostalgi.

Hives nya har jag bara hunnit lyssna nåt varv men det låter ju som vanligt bortsätt från några enstaka spår som sticker ut med förvånansvärt friska tag. Och äntligen har det hänt. Jag har sällan varit så bestört över att ett band lägger av som när stone roses called it quits.  Ian Brown inledde ju nästan genast en solo karriär som präglades mer av spektakulära fängelseturer än intressant musik -  så illa att jag gav upp och har inte ens orkat bry mig de senaste åren så jag vet faktiskt inte vad han pysslat med men så hittade jag en promo nu dårå -  å tänkte att va fan jag slår till. Tack gode gud för det infallet. Detta är vad jag väntat på sedan one love singeln för vad... 15 år sen eller nåt. Detta låter visserligen inte alls som stone roses gjorde men det är klart - det vore ju inge kul. Jag har inte tagit plastbiten ur cd-växlaren sedan jag la in den för 5 dagar sedan. Har ingen aning om den kommit i vanliga handeln ännu men eftersom den fins som promo så går den säkert å ladda ner hur som haver.

Ladda ner går också Radioheads nya att göra och än så länge är det allt som går. De har flytt från sitt skivbolag och släpper sin platta själva som mp3or för valfri summa - japp! Betala vad du känner för. Prisfältet är visserligen ifyllt med några pund som förslag men det är bara att fylla i vad du vill så får du nerladdningskoderna. Intressant distrubutionssätt men ännu mer intressant musik så varför inte betala en rimlig summa. Skivan är minst lika bra som hail to the thief.

Har också kommit över Niel Youngs nya och PJ Harveys nya men dom har bara inte hunnits lyssnas på i den tuffa konkurrensen. Där också några ytterligare äldre luckor tätats så som Mudhoneys första och Robert Johnsons klassiska King of the delta blues singers, båda i varma och sprakande original vinylutföranden - det kostade på men det är det ju lätt värt för det härliga varma ljudet som ju måste till för att göra sådan musik rätta. Ja det är förståss ytterligare en trave plattor men jag orkar inte gå igenom hela högen detta var fynden.