Ordets makt
Språk e en knepig pryl. Det är så lätt att få för sig att språk i stortsätt är en samling ord och en samling intrikata regler för hur de skall kombineras. Om det ändå vore så lätt så skulle nog folk inte missförstå varandra särskilt ofta. Det tenderar ju dock vara att vad jag säger är minst sagt sekundärt till hur jag säger det. Eller om vi skall krångla till det lite - hur mottagaren av kommunikationen avkodar hela kommunikationsprocessen. För att förstå det är det ju enklast att titta på sig själv. Till att börja med så betyder inte samma ord ens om de uttalas på samma sätt och med samma kroppsspråk i samma situation samma sak. Det beror ju helt på vem som säger dom och vad jag har för syn på och relation till denna person. Processen att överföra dessa tankar till er läsare påverkas av allt från den första biten information ni nånsin fick om mig och givetvis också era egna erfarenheter. Detta är definitivt en av de mest spännande aspekterna på mitt yrke och helt klart en tydlig berörings punkt med mitt scen liv. Om jag aktivt påverkar hur bilden av mig skapas hos min tilltänkta publik kan jag ge publiken de rätta redskapen för att förstå det jag vill säga.
Detta var en hel del kommunikationsteori som enkelt kan sammanfattas med att en av de lärdomar jag tar med mig till mitt läraryrke från min erfarenhet från underhållningsindustrin är att hur jag uppfattas som person är viktigt för hur jag skall kunna förklara något. Jag är mycket noga med hur jag klär mig, friserar mig och för mig (kroppsspråk även när jag bara går omkring) Om jag inte ger en ärlig och tydlig bild av vem jag är så får jag inte förtroende för det jag säger. Om jag skulle klä mig som jag tror att en lärare "borde" klä sig, talade som jag trodde att en lärare "borde" tala eller rörde mig som en lärare "borde" röra sig skulle antagligen eleverna snart se att jag inte var ärlig med vem jag var och hur skulle de då kunna ha förtroende för de kunskaper jag försöker lära ut.
Samtidigt är det naturligt vis viktigt att inom den breda ram för vad som är mitt sanna jag försöka fokusera på de egenskaper som underlättar en fungerande elev handledare relation. EA Karlfedt som var betydligt smartare än jag sa i Fridolins visor "...och han talar med bönder på böndernas sätt men med lärde män på latin..." Inom ramen för vad som är en ärlig och öppen dialog kan jag ju välja mitt språk efter situationen och det inbegriper hur jag klär och för mig. De skämt jag drar med polarna vid pokerbordet passar sig sällan i andra sammanhang. Och även om det ä skönt att dra omkring i träningsoverallsbyxor här hemma skulle jag inte ha det på mig till jobbet för det är helt enkelt inget jag skulle ha på mig. Jag använder andra gester och ett annat språk när jag föreläser för niorna än när jag har PH med många av mina sexor. Språket är till för att förflytta tankar, idéer och åsikter. Jag vopre ju dum om jag inte använde hela det språk jag behärskar för att på bästa sätt göra det då.
Toookseriös blogg idag så nu måste jag avsluta med några smaklösa skämt tror jag...
Hmmmm kommer inte på nåt kul så jag går för bara smaklös: blodbajs.
Woho. Du säger mycket smarta saker, seriös blogg och så somsagt. Fast du jämnade ju ut det hela med den lilla slutklämmen.
Fast om jag skulle klä mig, gå och prata på sätt som matchar min personlgihet skulle jag behöva gå runt med en plastsäck över mig, krypa längs väggarna och viska fram orden. Helt enkelt för min lätt sociofobiska personlighet.
Däremot försöker jag klä mig i ett sett som får mig att verka ha självförtoende, gå på samma sätt och prata på samma sätt (detta gäller då när jag snackar med folk jag känner) för att liksom kompencera mitt dåliga självförtoende och min sociofobiska inställning. Antagligen är väl det fel dårå men jag försöker ju verkligen jobba på det här med min sociala problem så tids nog kan nog min klädstil osv passa ihop med min personlgihet. Förhoppningsvis. För jag vill ju vara en framåt hygglig människa med bra självförtoende egentligen.
Jag skulle nog vilja vända påre... ere verkligen så att din sociofobi är du??? Är det den du är på insidan? eller ere kanske så att din sociofobi är något som har lagts på dig utifrån av dåliga erfarenheter och/eller strukturer runtomkring dig. du kan använda dig av andra språkliga medel så som du beskriver t.ex kläder och kropsspråk för att kommunicera det du har svårt att säga på andra sätt och på så sätt förändra andras inställning till dig så att de kan hjälpa dig att bygga upp en stöttande och trygg struktur omkring dig där du kan bygga en bank av positiva sociala erfarenheter så att du kan bryta det du kallar sociofobi.
Det är lätt att identifiera sig med det man upplever som ens svaga sidor men jag försöker i den mån jag orkar och förmår att identifiera mig själv med mina positiva sidor och styrkor. Ibland behöver jag hjälp av mina nära och kära för att orka och klara detta och inte är det alltid så lätt ändå. Jag som alla andra har dagar då jag inte vill träffa nån men jag vägrar tro att det ÄR jag. Det är bara en liten del av mig som skall hållas jäckligt kort.
Ja..jag antar att du har rätt. Jag jobbar på det här med att försöka lyfta fram mina positiva sidor men ifall det funkar inte är en annan fråga haha. Det är jävligt svårt ibland..eller faktiskt för det mesta.
jag antar att det är klen tröst nu men det blir lättare med tiden. Jag tyckte att det vände sista året på gymnasiet. från att varje år hade känts jävligare å svårare än det förra så vart liksom det året det bästa jag kunde minnas och sen var bara varje år bättre och bättre till typ 24 eller så. sen har det vist planat ut lite hehehe fast asså man har ju så kul man gör sig. trodde inte jag skulle säga detta men jag börgar kanske bli för gammal för att ha kul 24/7. eller så har jag bara behövt fler år för å fatta det du skrev Matilda att man måste ha lite trist åxå ibland.
Jo jag får hoppas på någon mirakulös ändring då. Hahaa nej men jag har väl inte för mycket att klaga på egentligen, lite smått och gott som de flesta men det är ju det här med mitt liiiilla problem att snacka. Öppna käften liksom.
Bra skrivet Viktor :)
Håller med dig om att man kan ju inte gå runt och låtsas vara någon man inte är..Klart man anpassar sig till vem man pratar med och i vilket sammanhang.. Det är något som man måste lära sig.. att utnyttja hela språket, även kroppsspråket..
Riktigt bra skrivet.. är ett kul ämne att fundera kring..
Smart skrivet! Jag har tänkt på att om jag pratade, som jag tänkte, skulle folk glo på mig. Om jag berättade allt komplicerat läskigt filosofiskt jag tänkte skulle ni alla glo på mig. Det är det bloggen är till för :P Haha, och efter fyra år på kunskap har jag lärt mig att nej det finns inga riktiga vuxna och ja, många lärare på skolan pratar definitivt INTE som lärare. Ska jag citera dig på musikföreläsningen:
"Jag har inga kalsonger på mig" och "Det här är REN sex!"
Så nej, inget vuxenspråk och nej, inga vuxna :P
Asså hallå där. vadå lösrykta citat. helt tagna ur sitt samanhang. Jag hadde kallingar på mig det var rörmockarn som köred franskt... och tja det var ju REN sex.
