OogieBoogieMan

Är så fascinerad av skoldebatten. Vi måste tydligen ha betyg från lägre åldrar och det måste finnas fler betyg. Jaha varför dårå. Asså jag e väll egentligen inte emot betyg från något lägre ålder sexan, sjuan sådär men det intressanta är ju varför.

Dels för att folkpartisterna tydligen inte kan komma på nåt bättre sett att komma på vad deras barn pysslar med i skolan. Hu??? Bor ni väldigt otillgängligt alla folkpartister??? Ja menar kan ni inte av tekniska skäl ringa, skriva eller allra hälst åka ner till skolan och ta reda på det som normalt folk i ord eller lider ni av något mycket ovanligt kommunikationshandikapp som gör allt annat än med siffror eller bokstäver markerade standardiserade nivåer till obegriplig information för er? Nå jag håller ju med om att kommunikationen med hemmet är absolut pivotal. Men jag skulle ju förståss hellre se att barnbidraget bara betalades ut under villkoret att en förälder spenderade en halvdag i skolan per termin med sitt barn lagskydda rätten att ta ledig tör detta på samma sätt som VAB. Detta är ett helt gratis förslag som inte kräver någon som hälst utredning utan bara är att sätta i sjön och skulle blåsa alla betygsliknande omdömen ur vattnet som underrättelseform samt naturligt vis bidra till en avsevärt lugnare skola. Nå detta blev ett litet sidospår.

De andra anledningarna som inte är lika kul att skrika från bergstopparna är att det antas vara en nödvändighet för att kunna förmå kidsen att "plugga" ja osså att det är ett förbannat bekvämt sätt att sortera in ungarna på vidareutbildningar förståss. Jo handen på hjärtat alla ungar; skulle ni plugga om ni inte var tvungna för att få de betyg ni vill ha? Nä det är klart att det skulle ni inte. Så vad gnäller jag över vi har ett system som ju tycks fungera och om v får fler betyg så hamnar fler elever i ett läge där de ar realistiska chanser att höja sitt betyg samt om de får betyget tidigare har vi fler år av betygs piska. Så allt är väll frid och fröjd dårå. Jag är ju för katten lärare och borde ju sälla mig till kören och sjunga ollonet björklund och ödlan Leijonborgs pris. Now way aint I singing?

På höstterminen i trean på gymnasiet skrev jag 1,9 på högskoleprovet utan att anstränga mig det minsta. Inte för att polletten riktigt trilla ner men effekten var den samma. jag sket i betygen. Jag hade visserligen skitigt i betygen vid tidigare tillfällen i mitt liv men mest för å spela ball å få brudar eller ibland för att jag gjort kalkylen att insatsen för att få betyget inte motsvarade betalningen - Jag ansåg mig ha råd med en trea i mitt slutbetyg i nian eftersom intaget till natur var skrämmande lågt. (hahaha jag och här ser vi hur sorteringsargumentet faller som en fura men det skall jag återkomma till snart.) Hur som helst så byggde mitt övervägande helt och hållet på den illusion som alltjämt upprätthålls. I och med mitt högskoleresultat kom jag att se betyg över godkänt som redundanta. Skrev jag mer än godkänt på ett prov så sa jag lite skämtsamt att jag pluggat för mycket. En attityd jag delvis behöll in i mina högskolestudier. Nå det intressanta här är att jag av någon anledning trotsallt pluggade ganska hårt lite här och där även i ämnen och med uppgifter jag inte tyckte var skoj och intressanta och jag gjorde lika bra eller bättre resultat i dess ämnen. Hmmmm. För första gågnen i mitt liv gjorde jag beslut om vad jag skulle lägga min energi på baserade på värkliga faktorer. Jag trodde att jag skulle få nytta av vissa kurser i mina fortsatta studier eller i arbetssituationer jag kunde se mig själv. Jag såg till att lära mig det jag trodde att jag skulle få nytta av.

Betygspluggandet bygger på antagandet att; Jag behöver ett vist betyg; att så är fallet är naturligtvis en helt artificiell situation. Vad är det jag inbillar mig att jag behöver betyget till? Tja för att söka till nästa instans i utbildningsväsendet. Eller för att söka jobb. Nå detta är ju bara sant om utbildaren eller arbetsgivaren baserar sitt urval på betygen. Det är uppenbart för de allra flesta att betygsgrader inte utgör en särskilt bra urvalsgrund. De är på sin höjd bekväma att använda. Men de är ofta direkt kontraproduktiva. I min klass på gymnasiet gick en tjej som skrev 0,2 på högskoleprovet. Det är inte statistiskt försvarbart. En tärning får ett bättre resultat. Hon hade avsevärt bättre betyg än jag och de flesta av mina klasskamrater både när hon började på natur och när hon slutade. Men hon kunde knappt hänga med på en enda naturvetenskaplig eller matematisk lektion på hela gymnasietiden och sinkade allas vår utbildning genom att lärarna var tvungna att sänka nivån och förklara samma sak om och om igen. Uppenbarligen var det ett uselt urvalssystem som släppte in henne på en utbildning hon inte klarade av och dessutom släppte henne rätt igenom den och vidare till nästa. Hur fick hon dessa betyg? Inkompetenta lärare? Ett tillfälligt fel i systemet? Nej inte då, hon hade arbetskapacitet men var inte intresserad av att lära sig något. Varför hon ju heller inget kunde annat än när det var prov. Hon lyckades få VG på D kursen i matte utan att klara av varken matte delen eller statistik delen på högskoleprovet. Hon var inte dum (eller det var hon väll kanske på sitt sätt) hon var ruskigt fel motiverad. Det var ju inte hennes fel att hon blivigt itutad att det viktiga var att få höga betyg inte att kunna något. Allt vi ser runt oss i skolvärlden tenderar till att kunna tolkas så också. Det är helt enkelt sällan någon testar vad du kan. Vi testar vad du lyckats lära dig. Jag försöker skapa mina uppgifter så att även om de kan användas på detta sättet så skall de i alla fall inte vara helt bortkastade för uppgiften i sig är i alla fall ett studietillfälle. Varför jag egentligen inte är för prov (du lär dig inget på ett prov. Så om du inte tänker komma ihåg något efter så är det ju slöseri med tid). Om betyget istället var utformat på det sättet att det helt enkelt talade om vad en elev kan så som ett certifikat. Vist kan man vara olika bra på å köra bil men det är inte så intressant. Det viktigaste är att alla som släpps ut på vägarna är till räkligt bra för att det skall vara säkert i trafiken. Skulle man kanske kunna basera urvalet till utbildningar på andra faktorer. Säg att för att gå natur behöver du en vis uppsättning certifikat och därefter sker urvalet på andra grunder kanske det vore mest rättvist att helt enkelt lotta. Köplats kan också vara en lösning den fungerar ju på lägre instanser.

Jag är själv ett levande bevis på hur otydligt systemet är för urval av arbetskraft. Jag klarar ju av att vara lärare någorlunda utan fullständiga betyg i pedagogik. I det system vi lever i är jag tvungen att ta kvällskurser för att försöka skaffa mig dessa betyg så att jag kan få en tryggad anställning. Upplever jag att jag utvecklas som lärare av mina studier i pedagogik? - inte i närheten av vad jag gör varje dag med mina erfarna kolleger. Förra terminen han jag inte lägga ens hälften så mycket tid på mina studier som jag gjorde förra våren och ändå kändes det som om jag utvecklades med hästsprång - varför? - jo för att jag hade en tydlig motivation och bra förhållanden för lärande - jag viste att jag inte skulle få betyg av mina kolleger! Så om graderande betyg nu inte är en bra urvalsprincip. Vad är en bra urvalsprincip. Igen vad min arbetsgivare behöver veta är vilka faktiska kunskaper jag har. Ett betygssystem som kunde visa detta behöver bara en betygs grad. Jag tycker att vi gott kan ha betyg från sexan för att låta eleverna få känna på systemet och vänja sig vid tanken på att behöva visa sina kunskaper och utvärdera dem inte för att piska dem till arbete. Vi förmår eleverna att arbeta genom att erbjuda en bra miljö för lärande och genom att motivera för dem varför de ar nytta av de kunskaper vi erbjuder. Detta är verkliga inte skapade anledningar och jag tror att liksom för mig efter att jag skrev högskoleprovet skulle det ge minst lika bra resultat och vi skulle slippa skapa ett system av stress och idel jämförande.