OogieBoogieMan

Accelerator rapport dårå: Kom dit ganska tidigt och lalla runt å kolla band på de mindre scenerna jag aldrig hört talas om vilket brukar rocka. Det gjorde det åxå; upptäckte två nya band varav ett lätt kan komma att bli riktiga favoriter. Loney, dear från Sverige var trevlig folkig LoFi-pop lite som loosgoats lät på slutet eller pavement eller yo la tengo i sina mer avskalade stunder fast inte riktigt lika brilliant som de senare (så vitt jag kunde döma av spelningen). Menomena från staterna var desto brilliantare. Ambitiös power emo lite åt mercery rev i sina teatralare stunder men mer avskalat och rått - sitter å lyssnar på skivan just nu och det bara växer och växer. Skall leta efter den första skivan vid tillfälle. Hade bara råd å köpa en å egentligen inte ens det - Egypten denna månad ju. Electrelane och the Gossip överträffade vida mina förväntningar. Såg nog båda banden som mycke hyp å lite verkstad men båda slog mina förutfattade meningar på fingrarna och jag skall nog ge dem en andra chans även som inspelningar. Så till anledningarna till att jag åkte dårå; Isis var snortajta och tog sin musik till om möjligt ännu mer spacade nivåer men det blev ändå lite av ett antiklimax. De fokuserade på nytt, osläppt material och den senaste skivan som jag och misstänker jag, av publikens ljumna mottagande, många med mig inte var särskilt inlyssnade på. De spelade bara två låtar från Panopticon och när de annonserade att det nu var dags för sista låten var det nära att bli en stor besvikelse men då som en skänk från ovan spelade de som sista nummer en lysande version av "the beginning and the end" från mästerverket Oceanc och spelningen var räddad om än som helhet något svår att ta till sig. Isis musik behöver normalt en hel bunt flippar på tallriken innan man ens börjar höra detaljerna i ljudmassan. Det är klart med det glasklara ljud de hade och hjälpen av att se dem spela var det lättare att ta till sig musiken än vanligt men man missar lite av poängen med att se Isis live - att de flummar å jammar till det - när det är första gången man hör så många av låtarna. TV on the Radio var lysande på scen men tyvärr hade de ett mongo till ljudtekniker. Ljudet var i bästa fall grötigt och ofta drunknade allt i basöverslag från bastrumman eller synten - äldigt synd på en annars så bra spelning. Tunde Adebimpe var oerhört karismatisk å låturvalet var faktiskt bättre än väntat; de öppnade t.ex. med young liars och betade av mycket material från båda fullängdarna men även från den brillianta young liars EP'n. Sen var det då dags för kvällens förutnämnda höjdpunkt - Modest Mouse. Har på något underligt sätt alltid lyckats missa dem tidigare så nu var det inget å snacka om - jag hade åkt till accelerator bara för å se dem om de behövts. Förväntningarna var naturligtvis skyhöga och kanske otaktiskt så men? ingen fara. Modest Mouse levererade mer än frikostigt. De öppnade pang på utan nått hej eller intro med "Bury Me With It" å sen stackade de upp allt man kunde önska sig från de två senaste skivorna. I processen så han de avverka allehanda instrument mellan sig så som banjo, ackordion, cornett, el-cello och otaliga elektroniska pryttlar. "Satin in a Coffin" och "This Devil's Workday" var absoluta höjdpunkter. Skall man klaga, å det skall man ju om man e svensk å så, så var det trist med det begränsade formatet och framför allt tiden som en festival spelning dikterar. Det hans bara med en enda låt äldre en good news plattan och det var självlart "3d planet" från moon & antarctica. Hade ju helst velat få lite större variation en så men som sagt på en timme och från en festivalscen inför en festivalpublik så var detta den i särklass bästa spelningen man kunde få av Modest Mouse. Åsså lite bilder:

Menomena
 

Jaha så han det gå jättelänge mellan uppdateringarna igen men jag har giltig ursäkt - jag e ledig... ehhh men asså jag har i alla fall lapp från mamma.

I alla fall så hare varit midsommar - lite mulet å regnigt stundom men i Sverige och inga begravningar eller pizzeriafyllon så långt ögat nådde. Faktiskt hade jag, Kalleballe, Jonas, David å Skitmartin skit kul ute på Kalleballes föräldrars sommarställe ...eller asså när man tänker sommarställe tänker man oftast inte sådant välstånd som det var där ute men i alla fall, det drog ju knappast ner upplevelsevärdet och trevnaden. Har tyvärr inga kort å lägga upp. Har dock nu lagt rabarber på Bromans kort från klassfesten men han hade raderat alla roliga jag å Martin tog men här är några i alla fall.

Sen så ere ju lite skoj på G. I morgon ere ju Accelerator med en hög med skitskojjiga band sen blire till å panga upp all boll vi har då vi skall ligga i hårdträning ute på banan nästa vecka - inte för att vi har några matcher på lut men i alla fall. Sen e allt bara en blank ouppbokad kalender att i lugn och ro ladda för Egypten. Sitter å skriver på några musikaler. Det är ganska kul får se hur bra de blir. Har inte skrivigt nån musik än men har manusen i mer och mer färdigt skick så idéerna till musiken klarnar alt mer. Rätt skoj att vara igång å skriva igen. Uppdaterar i helgen med rapport från accelerator.
     

OK var i riktigt rutten form idag. Det är en sak när jag bara e för hypad för å kunna sova liksom av mig själv - kroppen har nog i grunden nån förmåga att reglera det där ju, men att bli väkt mitt i natten av brandrök och sirener var ingen höjdare - trodde den tiden var över när jag lämnade kungsholmens brandstation för å flytta upp till Uppsala. Men nej några glada rackare kände väll inte för å ha skolavslutning eller nåt så de tände på eriksbergsskolan aldeles bredvid där jag bor åsså vart det åka av. Så inte en blund i natt dårå. Så jag var nog lite tjurig idag sorry. Vi skall samla hela min gamla gymnasieklass på en liten ö i helgen opch det skall bli skit skoj. Så jäckla grym klass jag gick i på gymnasiet. Många har jag ju typ daglig kontakt med som skitmartin och jontejäveln men andra har man inte sett på många månader eller kanske nåt år som J, Dalhäll, Anette, Kattis och eken åsså åter andra har man inte sett på åratal... typ knapt nån jag inte ser fram emot att träffa eller tja... inga namn man vill ju inte såra nån men jag antar att ni vet vilka ni är i alla fall era dryga jävlar. Obs! de e helt ok å va dryg eller för den delen en jävel men kombinationen går bort. Jag drar mig till minnes när jag under en bal jag var och representerade på nere i Lund lacka på skånejävlarnas snack om den skånska drygheten (som tydligen skulle vara en sisådär positiv egenskap). Det dök upp i tal efter tal och även i konversationer runt bordet så jag bestämde mig för att ge en lektion i ståkkhålmsk dryghet. Martin, jag och Turesson gjorde oss snart omöjliga i hela sällskapet och Uppsala blev inte inbjudet att representera på den balen på flera år efter det. Faktiskt gick det legender om mig och Turesson fortfarande när jag var nere och representerade igen 4 år senare hehehe. Man måste naturligtvis fråga sig om vettet i att skicka mig att representera bara i största allmänhet, är ju knappast särskilt representabel och ogillar rent generellt allt för uppstyrda tillställningar.

Lite kort om helgens äventyr innan jag går och lägger mig. Idag har varit lika tråkigt som fredagen och lördagen var kul. I fredags tog min nu inte als så lilla lillkusse Karin studenten och det var skoj. Stor fest hemma hos henne med skit mycket kul folk. Morbror blev snabbt nojig att biran skulle ta slut. Lillskitan å jag åker ju givetvis på å gå å handla två lådor Heineken innan systemet stänger. Efter att vi tjivats ett tag om vad som är sämst - mitt lokalsinne eller hans lokalkännedom (i Stockholm that is) så beslutar vi oss för att hans lokalsinne skall få bestämma vilket system vi skall til på basis av mina beskrivningar av var de ligger. Asså i teorin var det en vacker plan och den skulle ha funkat utmärkt om inte det första systemet som vi kommer till på Odenplan (som ju skulle ha vart det överlägset närmaste) var stängt för renovering. Därefter faller valet på Sveavägen då vår kombinerade klurighet lurat ut att det visserligen är längre från festen än det på Odengatan men närmare från där vi är. Sveavägens system säljer visar det sig however bara vin så därifrån tar vi oss bort mot Karlavägens bara för att upptäcka att alla östermalms snobbar tydligen bara dricker vin för även detta system har bara den sura druvdrycken i lager. Så efter många om och män och närmare 40 minuters raskt travande så ger vi upp och går till Odengatans system som ju ligger obetydligt längre bort än Odenplans från ursprungs adressen. In alles tog det över timmen att utföra vad som kunde ha varit ett rätt enkelt uppdrag.

Lördagen höll på å bi en katastrof. Vi startade som tur var i mycket god tid för å hinna med lite småvägs rally. Efter en dryg timme frågar Linnea lite förstrött var jag har biljetterna...

Tja de ligger ju då fortfarande på hyllan vid dörren så att jag inte skall glömma dem eeeeeeeh. Vilken jävla tur att hon fråga innan vi var i Rättvik. OK det blev slutet på de onödigt små vägarna även om det inte precis e nån Autobahn till Rättvik. Vädret kunde inte vart bättre och Dalhalla is the shit med risk för å låta som en fjorts. utsålt med 4000 i publiken. Antony and the Johnsons utförde magi på en helt orimlig nivå. Redan på andra låten crippel and the starfish blev det för mycket och jag kunde inte hålla tårarna inne. Så jävla otroligt bra. Helt orimliga covers blandades med nya och gamla egna låtar allt i en salig blandning av stilar men alltid genuint Antony. Till och med när han gjorde Beyonces Crazy in love till en smäktande kontemplering av könsrollernas kedjor var det helt genuint utan att varken håna eller förståss för den delen hylla originalet. Stället i säg är helt underbart och man blir andefattig när man sätter sig och tittar upp mot trädlinjen. Musiken blir helt fysisk i gropen och tränger in genom huden lika mycket som genom öronen. Jag kan inte tänka mig ett bättre ställe att se Antony and the Johnsons och då är han ju en fantastik artist i sig. Så det blir till en helt enastående konsertupplevelse och jag har ju faktiskt en del å jämföra med. Resan hem gick helt ok även om jag för första gången i mitt liv åt en äcklig max burgare - Borlänges max suger. Idag har jag setat och rättat hela dagen med ångest över vilket fantastiskt väder det var ute. Jag syndade lite över lunch och hängde på martin ner till vaksala torg och käka och titta på beachvolleyboll finalen. Men sen åkte jag ansvarsfullt hem och fortsatte med min rättning. Snart klar (typ 1 tredjedel av åttans grejer kvar och si så där 10 - 15 av nians uppgifter.)