OogieBoogieMan

Lite kort om helgens äventyr innan jag går och lägger mig. Idag har varit lika tråkigt som fredagen och lördagen var kul. I fredags tog min nu inte als så lilla lillkusse Karin studenten och det var skoj. Stor fest hemma hos henne med skit mycket kul folk. Morbror blev snabbt nojig att biran skulle ta slut. Lillskitan å jag åker ju givetvis på å gå å handla två lådor Heineken innan systemet stänger. Efter att vi tjivats ett tag om vad som är sämst - mitt lokalsinne eller hans lokalkännedom (i Stockholm that is) så beslutar vi oss för att hans lokalsinne skall få bestämma vilket system vi skall til på basis av mina beskrivningar av var de ligger. Asså i teorin var det en vacker plan och den skulle ha funkat utmärkt om inte det första systemet som vi kommer till på Odenplan (som ju skulle ha vart det överlägset närmaste) var stängt för renovering. Därefter faller valet på Sveavägen då vår kombinerade klurighet lurat ut att det visserligen är längre från festen än det på Odengatan men närmare från där vi är. Sveavägens system säljer visar det sig however bara vin så därifrån tar vi oss bort mot Karlavägens bara för att upptäcka att alla östermalms snobbar tydligen bara dricker vin för även detta system har bara den sura druvdrycken i lager. Så efter många om och män och närmare 40 minuters raskt travande så ger vi upp och går till Odengatans system som ju ligger obetydligt längre bort än Odenplans från ursprungs adressen. In alles tog det över timmen att utföra vad som kunde ha varit ett rätt enkelt uppdrag.

Lördagen höll på å bi en katastrof. Vi startade som tur var i mycket god tid för å hinna med lite småvägs rally. Efter en dryg timme frågar Linnea lite förstrött var jag har biljetterna...

Tja de ligger ju då fortfarande på hyllan vid dörren så att jag inte skall glömma dem eeeeeeeh. Vilken jävla tur att hon fråga innan vi var i Rättvik. OK det blev slutet på de onödigt små vägarna även om det inte precis e nån Autobahn till Rättvik. Vädret kunde inte vart bättre och Dalhalla is the shit med risk för å låta som en fjorts. utsålt med 4000 i publiken. Antony and the Johnsons utförde magi på en helt orimlig nivå. Redan på andra låten crippel and the starfish blev det för mycket och jag kunde inte hålla tårarna inne. Så jävla otroligt bra. Helt orimliga covers blandades med nya och gamla egna låtar allt i en salig blandning av stilar men alltid genuint Antony. Till och med när han gjorde Beyonces Crazy in love till en smäktande kontemplering av könsrollernas kedjor var det helt genuint utan att varken håna eller förståss för den delen hylla originalet. Stället i säg är helt underbart och man blir andefattig när man sätter sig och tittar upp mot trädlinjen. Musiken blir helt fysisk i gropen och tränger in genom huden lika mycket som genom öronen. Jag kan inte tänka mig ett bättre ställe att se Antony and the Johnsons och då är han ju en fantastik artist i sig. Så det blir till en helt enastående konsertupplevelse och jag har ju faktiskt en del å jämföra med. Resan hem gick helt ok även om jag för första gången i mitt liv åt en äcklig max burgare - Borlänges max suger. Idag har jag setat och rättat hela dagen med ångest över vilket fantastiskt väder det var ute. Jag syndade lite över lunch och hängde på martin ner till vaksala torg och käka och titta på beachvolleyboll finalen. Men sen åkte jag ansvarsfullt hem och fortsatte med min rättning. Snart klar (typ 1 tredjedel av åttans grejer kvar och si så där 10 - 15 av nians uppgifter.)