svar på tal
Matilda frågade mig: Vilket är ditt absoluta favoritband/ favoritartist?
Det är inte en så lätt fråga som det verkar. Jag vill ju inte vara tråkig å bara ge det enkla svaret att jag inte har någon. Under min uppväxt var jag mycket trogen några olika artister i en serie av favoritartister.
Mitt första favoritband var Twisted Sisters sen upptäckte jag Pet shop boys och var trogen dem väldigt länge även om jag under den tiden gillade många andra artister väldigt mycket så hade jag utan att blinka nämt psb på frågan.
Så en dag glömde en äldre bekant en kassett i vår bil som jag lyssnade igenom. Det var Ramones Mania den måste ha varit hyffsat ny så jag var väll strax under tio år eller så. Ramones är den artist som liksom har fått följa mig längst. Jag har väll i stortsätt alla deras plattor utom kanske nån av deras sista. Jag vill fortfarande hävda att jag älskar deras musik och om någon spelar Ramones blir jag alltid glad men jag kan inte säga att jag lyssnar särskilt mycket på dem och har väll inte gjort det heller på mycket länge men som sagt jag älskar dem fortfarande och att de ställde in på Hultsfred 95 (tror jag det var) är en besvikelse som fortfarande svider. Jag grät när jag fick höra att Joey dött för att det ju då definitivt var kört att få se dem live. Ramones gjorde mig till punkare och startade mitt seriösa musikintresse men när jag väl startade mitt första band hade jag redan gått vidare. På högstadiet (sjuan till nian) var det framför allt amerikansk HC som gällde blandat med en del svensk och brittisk punk. Det var viktigt med DIY och det politiska var minst lika stort som själva musiken. Minor threat, Dead Kennedys och Bad religion betydde mycket för mig under den tiden och jag gjorde flera livsstils beslut som jag står vid än idag. Som synes börjar redan under denna tid konceptet favoritartist att luckras upp. Under gymnasiet breddar jag mig till att omfatta många former av DIY musik. Gymnasietiden är väll den då jag skilde minst mellan mig och min musik. Jag var på många sätt både den musik jag lyssnade på men framför allt den musik jag skrev. Det band som kom att bli mitt längsta och mest personliga formades under denna tid. Det var också det första jag släppte skivor med och åkte på riktiga turnéer med. Det bandet var oerhört influerat av Fugazi och Shellac och kanske lite av Primus också som väll var det band jag var mest besatt av under den här tiden.
Detta är historien om de punkartister som var viktigast för mig under denna tid men parallellt med detta slutade jag aldrig lyssna på metal och synth/goth. Mitt första riktigt långa förhålande (slutet av nian till slutet av ettan) var starkt förknippat med Sisters of mercy och Bathory (deras doom grejjor) och jag spelade under den tiden trummor i Tilt inc och några senare Deccapitation - goth respektive doom. Jag kan inte lyssna på smashing pumkins utan att tänka lite på Yvonne mitt andra långa förhållande på gymnasiet. När jag tänker på Alex, Boethisu och de andra av mina gamla högstadiepolare så tänker jag på body synth framför allt Front 242 och Future sound of london men också på kraftwerk. När jag tänker på Dalhäll, Andersson och östergänget är det svårt att inte tänka på Hendrix, BB King och Muddy Waters. Martin och jag kommer alltid att ha Violent Femmes gemensamt och genom vår nu 14åriga symbios har vi alltid kommit tillbaks till deras första skiva i ur och skur. Morsan är för alltid förknippad med sin dubbelgångare Janis Joplin. Ni skulle sett henne när hon var ung inte ens jag kan se skillnad på vem av dem som är vem. Farsan är för alltid förknippad med Simon and Garfunkel.
Merparten av de band och artister jag nämnt återvänder jag mer eller mindre frekvent till fortfarande. De artister jag mest frekvent återkommer till måste nog vara Sonic Youth. De har inte gjort ett dåligt album och pushar ständigt gränsen för vad pop kan vara. Den artist jag har mest respekt för kanske är Miles Davis. Han lär en gång ha blivit inbjuden till en fest i vita huset under Reagans presidentskap. Nancy Reagan lär ha komit fram till honom och försökt konversera. Hon skall ha inlett med; "ja alla som är här har ju gjort något spännande så vad har du gjort?" Davis skall ha svarat "förändrat musikhistorien två gånger" vilket då e lite av en underdrift. Det var väll närmare bestämt tre gånger. David Bowie har utan tvekan den största posten i min skivsamling och jag skulle utan att blinka utnämna honom till den mest geniala popartisten i historien. Men ingen (eller möjligen alla) av alla de artister jag pratat om kan med rätta sägas vara en favorit artist. Men efter gymnasiet började jag nästan direkt att arbeta med att spela musik i olika former; radioproducent, DJ, Konsertarrangör o.s.v. Det blev då omöjligt att egentligen tala om favorit artister i ens en slentrianmässig form och verkligen inte in någon absolut form.
Förlåt jag vet jag svarar inte på frågan men jag försöker i alla fall så gott jag kan.
Ok jag ser när jag läser igenom detta att jag glömt en massa och stavat som en kråka osv men vafan det är ju mitt i natten och jag kom just hem så...
oj oj ett helt inlägg blev det! men det var bra förklarat, SKITBRA band du nämner, förutom dom 3-4 jag inte känner igen men dom är säkert skitbra dom med.
Ja och som sagt... jag tror att inlägget kunde blivigt dubbelt så långt och fortfarande bara handla om de artister som var viktiga för mig innan studenten. Jag ser tillexempel inte ett enda artist namn innom genrerna soul, hipphop eller för den delen root/ska som jag ju lyssnade mycket på under perioder och endast en matalakt har fått vara med även om det nog är långt ifrån nån av de viktigaste ens för perioden i mitt liv. Om jag dessutom skulle lägga till artister jag upptäckt de senaste 10 åren skulle det aldrig ta slut.
