OogieBoogieMan

Hade ursprungligen tänkt att skriva detta inlägg utan skiljetecken men det blev oläsbart så jag kör bara i frisvammel och således utan stycken. Håll till godo alla jävla pruttsurfare; Martin och jag kollade nu de sista två avsnitten på denna säsong av Lost och för första gången så fick jag rätt på flera av mina förutsägelser vilket faktiskt mattade av de horribla effekterna av den oundvikliga cliffhangern. Faktiskt så att jag inte just nu sitter här och e skitarg för att det kommer å dröja en si så där 4 månader innan jag får veta upplösningen på den soppa de lämnat oss i. Snabblyssnade QOTSs nya idag men bestämde mig för att jag inte skall lägga nån energi på den. Har inte varit imponerad av dem på mycket länge. De som var så lovande i slutet av 90-talet eller vare bara jag som var ung och inte lika kräsen... tåls å tänkas på. Blinds skivan how ever var fan pinsamt bra. Svårt å inte koma å tänka på när jag squeezad dem på ett husetgig för nåt år sen. Vi hade typ gjort 5-10 barmhärtighets gig på huset i rad till var enda checkiskt å brasilianskt conteinercrustpunkcombo som finns åsså vare nåt jävla amerikanske post/emo-core band, givetvis helt okända utanför sina direkta familjer, som skulle lira å vi vart som vanligt inringda med kort varsel så att det skulle komma lite folk överhuvudtaget. När vi kom ner satt det några snorvalpar i soffan å Affe kom dragandes med nån lista där vi skulle lira först å blinds sen å sist jenkarna. Såfan heller tyckte jag å gick tokdiva på Affe. Jag stod å gorma om att vi inte skulle lira förens publiken kom för det var fan oss dom kom för i alla fall (tyckte jag) å att alla osnutna jävla gymnasiekids skulle fan va glada å få öppna för en så eminent akt som oss (yepp ödmjuk som man är dårå). Snyggt nog gjorde jag detta utspel mer eller mindre mitt framför näsan på blindsgrabbarna  som givetvis veksig på stället och typ bad Affe att få öppna hehehehe man e ju en manipulativ jävle - jag fick ju givetvis äta upp det snart nog när blinds gick på för en publik av 5 deppiga polare till oss som masat sig ner - gjorde en spelning som var tajt som en väl eltejpad hamster och cool som mås-Linnéas tuttar efter att hon haft dem i frysfacket hela morgonen för att John skulle få uppleva sin våta dröm om att få bota sin baksmällehuvudvärk mellan ett par iskalla. Lagom till vi gick på dök alla blinds fans upp hehehehe lätt 50 - 60 kids som kom för å se sina idoler spela för första gången på ett ställe som inte direkt tillhör deras skola och faktiskt har ett fullt PA. Har aldrig skämts så mycket i hela mitt liv. Har nog aldrig känt sån press på mig att göra ett riktigt bra gig - eller kanske nån gång när jag var fjortis å hade nån tjej å impa på i publiken men inte i vuxen ålder. Dom är alldeles för unga för å vara såhär bra. Asså dom har ju fortfarande med sig nåns farsa på alla gigs. Till och med ner på våran fest förra torsdagen hade de med sig farsgubben till nån av dem som stod å krängde deras merch åt dem. Fast jag antar att det är ganska sjyst att deras föräldrar bryr sig nog för å ställa upp på dem på det sättet. Appropå familj så; Lillskitan har blivigt vald till CC i höst så tokjävle kommer få guld-KK mmmmmm guld-KK. Nu kommer han kunna KK'a in mig överallt i alla tider resten av sitt liv Muhahahahahahaha. Det bästa e att jag tacka nej till vice CC för jag inte hade ståt ut med kårmupparna i tio minuter men nu får jag ju liksom tillgång till belöningen utan att behöva lida. Så jävla bra å va storebror till världen största lillebrorskomplex på två ben. Det var ju givet att han inte skulle kunna tacka nej. Åååååhåhåhåhåh tänk hur mycket konserter det kommer bli genom åren helt gratis och före kön mmmmm. Det förståss förutsatt att nationerna inte fortsätter att skitaner sig i en ständigt accelererande takt och konkar här i morgon eller så. Den som lever får se. Det blev ingen tomtehistoria men jag kan ju lämna er med den så vitt jag vet helt sanna historien om det mest diaboliska sattyg jag bevittnat ...eller bevittnat å bevittnat. Kidde å jag satt å fika en lördagsförmiddag på söder då vi hade det tvivelaktiga nöjet att råka på en av Kiddes gamla Farstapolare. Jag har för mig att han heter Åke eller nåt annat jävligt vanligt namn som bara e helt off på en kille i min ålder liksom. Han får heta Åke i denna historia i alla fall. Hur som helst såg han osunt finurlig ut som han kom gåendes emot oss där vi satt på uteserveringen till café skänken. Jag har väll aldrig visat något större intresse i att lära känna Åke närmare men Kidde gillar av någon outgrundlig anledning snubben så han blev nyfiken å luskade ur honom följande. Åke var på väg hem till Farsta från nån fest han varit på ute i Spånga på fredagskvällen. (Detta var vid 10 tiden på lördag förmiddag.) Han hade spenderat natten med att driva omkring på elljusspåret i nån skog där ute vilket tydligen var underhållande nog för honom för att han inte skulle behöva sova den natten. Vid 5-tiden på morgonkvisten gjorde den över en vecka långa stadiga dieten av endast men rikligt med Pringleschipps sig påmind och hans mage hade get ifrån sig ljud som han tyckte var mer oroande än ett dovt muller i Tokyo men inte helt olikt ett dylikt. Det är nu det blir sjukt. Åke väljer att uträtta sina behov i det tomma Pringlesrör han såklart hade i handen. Behoven var helt naturligt i den flytande formen fast det kom ur hål numer två. Han beskrev det med den numera legendariska termen "syra med krisp" ...Och här kommer den diaboliska delen. Efter att ha fyllt röret till brädden sätter han lugnt på locket och utan att spilla en droppe ställer röret mitt på ett av Sveriges antagligen mest joggartäta  elljusspår och går ner till spånga C för å ta pendeln ner på stan. När han avslutade sin historia så tittade han drömmande upp och myste. Jag var för första och ända gången imponerad av denna i övrigt rätt värdelösa snubbe.