Silverscreen

För utom filmfestivalen en gång om året så har jag inte riktigt orkat med bra film den senaste tiden och ligger skandalöst (över året) efter på detta område. Ofta när det skall till å tittas på nåt så orkar jag inte riktigt ta mig an alla de där bra filmerna jag staplat i en figurativ så väl som delvis bokstavlig hög. I stället har det ofta blivit det senaste avsnittet av nån av alla de amerikanska prestigeserierna som jag har kommit att följa. Det är inge fel på att titta på Dexter, Boardwalk Empires eller Walking Dead men det är lite trist att jag liksom fallit ifrån mitt en gång så gedigna filmtittande.

Talande är att jag knappt har koll på när mina favoritregissörer är på g med nya filmer längre. Missade MickMac och A Serious Man på bio och har redan i år hunnit missa Biutiful. Jag vet åtminstone 4 filmer på bio just nu som jag skulle vilja se men jag känner på mig att det kommer att skita sig.

Inte ett dugg bättre är jag på att se dem hemma efter att de slutat gå på bio. Har fortfarande inte kommit mig för att se vare sig Preacious eller Fishtank från förra årets filmfestival fastän jag har dem här hemma redo att ses när som.

Min senaste strategi är att försöka åter anpassa mig till det längre formatet med lätt sedda filmer (inte helt sällan ren skit). Är nu uppe i att utan att våndas allt för mycket innan kunna sätta mig ner med två filmer på en kväll. Nästa steg är att byta ut den lättrinnande dyngan mot mer och mer trögflytande (fiberberikat så att säga) gödsel.

Ett första steg mot undertexternas förlovade land är att byta ut den lättlyssnade storproduktionens BBC engelska eller standardamerikanska mot en mer uppmärksamhetskrävande snorungar-från-Londons-förorter-dialekt genom att ta mig ann den senaste tidens våg av brittisk mer eller mindre lustig och/eller realistisk skräck. Igår såg jag the cottage (lustig) och ikväll tänkte jag försöka mig på eden lake (spekulativt realistisk enligt vad jag hört).

Vi får väll se om jag kan tänkas orka ta mig ann lite jap-horror om nån vecka eller om jag kanske till och med kan tänkas ha arbetat mig upp till att orka med lite sydamerikansk socialrealism.

Looooooong time no see

Funderar på att starta upp bloggen igen men denna gång med fokus på logg än b... Alltså jag tänkte skriva nån sorts minnesanteckningar om musik, film, böcker å annat jag stöter på och tycker/funderar över. Det kanske blir läsvärt eller i alla fall läsbart för nån annan en mig själv vem vet och om sanningen skall fram, at this point så bryr jag mig inte. Det blir alltså ingen; "vad fan har hänt sen sist" utan, jag vet vad som hänt och det jag glömt borde jag ju ha skivigt här damn it. So going right at it then...

Fick merparten av min rough trade order igår. Det är både trist och bra med spotify. Det är ju inte ens nästan lika spännande att öppna shrink wrappen på en skiva men å andra sidan så blir det typ inga hyllvärmare alls nu för tiden. Hade hur som haver inte lyssnat på nya sonic youth alls innan. Har den på för första gången nu faktiskt. Den låter som jag hade förväntat mig och kommer att bli suverän att ha på i bakgrunden när jag skall rätta och ställa prognoser. Oklart om det kommer att gå att ställa prognoser utan min prognoshatt men jag skall göra mitt bästa. Nya Demdike Stare hade jag bara hört en gång hemma hos Björn så den är också i stort sätt ny lyssning. Han sa att han tyckte att tredje skivan var mest lättillgänglig men jag vet inte ... gillade första halvan på cd 1 som fan. Också den blir lysande rättnings musik när jag tröttnar på sonic youths gitarrskrammel. PJ Harveys ny hade jag lyssnat några gånger men den behöver ges en hel del mer tid. Första lyssningarna förra veckan på spotify tyckte jag det lät mycket som storys men nu tycker jag den känns mer och mer lik chalk fast mycket mer angelägna låtar. Jag var kluven till chalk när den kom. Jag gillade ljudet och stämningen men fastnade aldrig för någon av låtarna, ett problem jag också hade med uh huh. Vi får se hur den växer. Flera av de andra skivorna har jag lyssnat jäkligt mycket på sen de släpptes (det var ju därför jag beställde dem) och det är ju mysigt att kunna lyssna på dem på riktigt och inte bara i mobilen och när jag sitter vid datorn men det är ju inte så spännande att få dem direkt. Det känndes i alla fall mycket mer rätt att dra upp volymen på Mont Kimbie och James blake när de roterad på skivspelaren. Jag inbillar mig att basen är djupare men det är kanske betingat att känna bas i magen när jag står vid mixerbordet men knappast när jag sitter vid datorn även om det är samma högtalare ju.

Utöver rough trade ordern fick jag tummen ut och löste in min kod för att hämta nya Radiohead som kom förra helgen. Den låter också bra vid första lyssningen men vinylerna kommer inte fören i maj så den digitala utgåvan skall tydligen hålla mig nöjd tills dess. Får lov att lägga in den i mobilen så att den får lite rotation i alla fall. Gillar inte att sitta vid datorn och lyssna.

RSS 2.0