Rapport del 1
Ok kom just hem. Kommer jag vara trött i morgon? Ja. Är det värt det? Any day, twice on a Sunday ...åh ja just de, de e söndag i dag, eller tja tekniskt sett igår dårå. Lovade fullständig rapport. Så det kommer - vet inte om jag orkar skriva alla 12 recensionerna nu i natt men jag skriver på åsså får jag fortsätta i morgon - måste ändå varva ner lite innan jag går till kojs. Har dessutom en liten karamell som jag gått å sugit på ett tag för å lätta upp stämningen lite, i vanligordning en osmaklig liten text som jag nog plitar ner idag eller i morgon för de av er som inte e sugna på film och tycker att jag inte riktigt hållit formen på sistone.
Årets upplaga måste vara en av de bästa filmfestivaler jag besökt as far as mitt val av filmer goes. Inte kanske för att det är de bästa filmer jag nånsin sett på filmfestival men för att jag har lyckats pricka en helt ofattbar standard. Jag har sett samtliga filmer jag ville se utom Eastern Promises som jag inte lyckades arbeta in i programmet och Flash Point som jag skulle sett förra söndagen men som dom ställde in visningen av utan att ge någon förklaring. Dessutom fick jag in några chansningar som visade sig vara små pärlor som så ofta när man chansar på filmfestivaler. Endast med något undantag, vilka jag återkommer till i respektive recension, fick jag för salongerna bra platser även om jag inte är något fan av stora salongen på Saga med sina nedsuttna sitsar och rubbade lay-out. I den ordning jag såg filmerna följer nu mina recensioner.
A Battle of Wits
Kinesisk Wuxia film men trots att allt är som det skall i wuxia genren; elak krigsherre hotar en stad full med hyvens och rättskaffens allsköns hjältar (och en och annan feg å usel skurk) Staden får hjälp av en kampsportsmunk som är ännu mer hyvens en alla de andra tillsammans. Ja å filmen utspelar sig givetvis under spring and autumn perioden strax innan kejsaren av Qin enar Kina och dryper som sig bör med underliggande klassiska filosofiska problem, denna gång Mozis pacifistiska läror ställda mot Sun Zis allt annat än vända-andra-kinden-till-predikande läror. Nå trots de är detta allt annat än en vanlig wuxia film. Jag tror Masen myntade uttrycket Horneblower-perspektiv som med viss rätt kan användas här. I stället för det vanliga flygandet och graciösa balettdansandet med svärd och allsköns shaolinvapen fokuserade filmen på det taktiska och politiska spelat runt belägringen. På ett sätt som mer påminner om västerländska epos så som Illiaden och faller in i den berättartradition som så ofta används i våra krigsskildringar som t.ex just Honreblower och den senaste tidens många försök att tjäna pengar på riddare i stora fältslag; Kingdom of heaven, Alexander eller nästan alla andra världskriget filmer som gjorts. Greppet känns dock förvånande fräscht under dessa omständigheter och filmen som jag egentligen inte hade någon bestämd uppfattning om måste räknas till en av de stora överraskningarna. Helt klart bland det bästa jag sett i genren. Och då har jag ju varit ett stort fan av denna genre sedan tidig ålder. Det ända som finns att klaga på är platserna jag hade. Satt lite off långt back till vänster då vi kom sent till visningen. Framför mig satt nån snubbe med ett oresonligt krullhår som spretade långt upp i undertexten och som för å jävlas envisades den fan med å sitta å småhångla med sin flickvän så hans huvud pendlade fram och tillbaks över texten så att det var omöjligt att hitta en sittställning där jag kunde se den ju nödvändiga textremsan utan att själv behöva svaja med i hångelvågorna. Ja ja smällar man får ta.
OK klockan tickar på och jag har nog hunnit komma i sovstämning i alla fall så jag fortsätter i morgon.
