OogieBoogieMan

OK here goes.
Landade i Kairo klockan två på natten. Fäktade bort några vilda taxichaffisar som försökte sig på å spela svårprutade eftersom vi ju rätt uppenbart var nya i landet *duh*. Hittade snart en svarttaxi vars pris vi snart brottat ner till en rimlig summa. Efter att killen som körde sjutsat hem sin feta morbror eller nått i andra änden av stan letade han sig ganska tryggt fram till vårt hotell. Deppigt nog hade vi typ inte sovit på planet och våra rum var reserverade till följande dag. Vi var bra nära å bege oss ut i Kaironatten för å leta sovplats men portien sa att han hade tidig utcheckning på morgonen och att vi kunde få de rummen om några timmar. Fram till dess satt vi å rulla tummarna i hotellobbyn. Det fans AC så det var helt ok. Utetemperaturen måste ha varit över 30 grader mitt i natten.

Efter att ha sovit en stund begav vi oss ut strax efter lunch för å känna lite på stan å för å äta. Det var uppåt en 40 grader i skuggan men det var långt ifrån så obekväm hetta som en sån temperatur kan vara. Luften var snustorr och det fläktade faktiskt lite mellan de skitiga fasaderna. Staden har ca 20 miljoner invånare mer än en fjärdedel av landets 75 miljoner huvuden starka befolkning. Men dessa siffror är ju nått år gamla förståss och Egyptens befolkning stiger med en miljon ungefär var nionde månade enligt Rasha, en doktor i egyptologi som dagen efter guidade oss på egyptiska museet, pyramiderna och sfinxen. Vi spenderade nära 3 timmar i museet som inte hade AC och därför var något av en tryckkokare utan att för den skull ha sett ens en bråkdel av den permanenta utställningen. Efter två dagar i Kairo var det dags att hoppa på natt tåget söder ut. Giza train station var en myllrande förortsstation full med vanliga egyptiska familjer på väg att göra långresor ut i landet. Inte en turist så långt ögat nådde.

15 timmar i överraskande bekväma säten senare rullade vi in mot tågets slutstation, Aswan i södra Egypten. Ute var det 45 grader i skuggan men det gjorde ju det samma då det inte fans någon skugga. Solen stod mitt på himlen. Jonte var ivrig att lämna tåget ändå av för mig då okända skäl. Han hade strax innan vi kom fram skitigt ner hela toaletten, kanske inte på riktigt sprejat väggar å tak, som jag först fattare, men i alla fall missat toan rätt rejält och i misslyckade försök att städa smetat bajs lite här och där. Konduktörerna hade varit upprörda och han var orolig att de skulle lura ut att det var han.

I Aswan var det dags att embarkera kapten Mohameds och hans bror Alis, felucca, den urgamla enmastade segelbåtssorten som trafikerat Nilen så länge man kan minnas. Mohamad är galen i jordnötter och äter upp nästan hälften av Amandas medtagna stash. Han propagerar också för jordnötternas undergörande natur och menar att det är därför han är så stark och snygg. Sen får han för sig att jag ser ut som Bob Marley. Han sjunger "no woman no cry" om och om igen, inte låten alltså utan bara just dessa ord, som verkar vara de ända han kan av bobban, varvat med bedyranden om att jag ser ju verkligen ut som Bob *hmmm*. Vår kapten kan ha varit lite stenad hehehehe. När vi skall lägga till hoppar Mohamed i Nilen med ett rep å simmar iland eller till någon annan båt och drar in oss, mycket effektfullt.

Denna dag besöker vi en Nubisk by, Nubierna föredrar att leva som nubierna alltid har levt, eller nja nästan. Byhövdingen visar oss runt bland färggranna lerhus. Överallt är det får å getter och en å annan ungar som storögt tittar på oss. Kidsen gillar Zlatan. Vi kommer bra överens  fasten deras engelska e lite knackig. Hövdingen visar stolt upp byns stolthet, moskén och även bygget av deras nya skola. På ön där byn ligger känns det som ett helt annat land. Vegetationen är nästan tropisk och skuggan av de höga träden ger en välbehövlig svalka. Byhövdingen är hur ball som helst. Han måste vara uppåt 90 bast men han är kvick och frisk, har en affro värdig en Jackson och kedjeröker billiga egyptiska filterlösa cigg.

Efter seglandet är det dags för lyxigare båtar och vi checkar in på den lilla men lyxiga nilkryssaren melody. Det är knappt några gäster ombord så uppassningen är orimlig. På melody ligger vi i polen på taket och ser Nildalens landskap sakta flyta förbi. Då och då lägger melody till vid något tempel och vi går i land och utforskar lite. Denna form av turistande bär mig ju egentligen lite emot men va fan, det var ju såååååååå härligt. Fasen jag börjar nog bli lite gammal i alla fall. När vi kommer till Luxor är det dock slut med bekvämligheterna. Vi hyr åsnor och galopperar helt vilt i soluppgången ut i öknen för å ta oss en titt på gravkryptor. Coolast är tveklöst Ramses den niondes mycket spacade väggmålningar. Eller tja coolast var ju åsnorna. Det går typ inte å styra dem så mycket men de fattar att bilarna som susar förbi oss e farliga så de håller sig i vägkanten. Å sen ere bara å daska dem i aktern så att man håller en jämn galopp för det skumpar så erbarmligt när man travar. Lite lurigt å hålla sig kvar på åsnan ibland då det inte är riktiga sadlar som när man rider häst utan mest nän kudde å en filt. De har inte heller nåt riktigt betsel knappt ens en grimma utan mer ett snöre i munnen. Tja inte för att jag ridigt så mycket häst de senaste åren så det skulle nog vara lite ovant de me men detta var helt klart lurigt.

Luxor lämnar vi efter ett par dar i en militärkonvoj genom öknen till röda havet. Där åker vi ut med en dykarbåt till ett korallrev som är poppis med delfinerna. Delfiner e bra för de håller hajarna borta säger vår kapten. Vi tycker delfiner e bra på så många fler sätt. Delfinerna delar vår nyfikenhet och vid ett tillfälle måste det vara när 12 delfiner som cirklar runt mig så nära att jag nästan kan ta på dem. Korallrevet var fanstastiskt. Jag såg fler sorters fisk i minuten än jag dittills sett i hela mitt liv.

Ytterligare en militärkonvoj genom öknen denna gång som hastigast via sues så är vi tillbaks i Kairo. Där spenderar vi ytterligare några dagar med å besöka museer moskéer och koptiska kyrkor. Sista dygnet är vi utan hotellrum. Vi skall flyga hem klockan 4 på natten. Jag e lite rutten i kistan så hela ingen-tillgång-till-toalett-grejjen bekymrar mig lite. Min kongeniala sceam jag kommer upp med är att inte äta. Glömmer vist bort å dricka också. Snart har jag feber och ont i hela kroppen och upptäcker till vår fasa att jag lätt oss helt jävla visle i Kaironatten billarna susar förbi och vattnet i min flaska är pissljummet men vafan de e ju bara å sörpla bäst man kan. Jonte lyckas hitt tillbaks till vårt gamla hotell. Vi får åter igen låna lobbyn där vi sitter till vi beger oss av mot flygplatsen. Allt snurrade oroväckande under hela resan hem men det blev bättre när jag trila de in i min lilla lägenhet på eftermidagen.

Bilderna från förra inlägget

1      Al-azhar moskén i Kairo. En av de viktigaste moskéerna i världen. Lite som peterskyrkan i rom
2        Gata i Kairo.
3        Nån e hemma på sjunde våningen. I Kairo.
4        Edfu tempel utmed nilen i södra egypten.
5        Kapten Mohameds Feluccas segel.
6        Feluccor i södra egypten.
7        Koptisk kyrka från 1000talet och vattentorn.
8        Giza trainstation.
9        Jag i en gravkrypta vid gizaplatån.
10    Jonte i världens näst största stenbyggnad.
11    En liten pyramid är fortfarande en rätt imponerande syn. Bakom mig på detta foto är de två stora.
12    Fånga delfinen.
13    Karnak tempel.
14    Samma som ovan.
15    Jonte med sin åsna.
16    Ungar vid en busshållplats i öknen.
17    Soluppgång i öknen.
18    Stilla dagar på floden.
19    Nubisk man gör sig ordning för bön i byns stolthet, den hundra åriga moskén.
20    Kidsen gillar Zlatan.
21     Mera nubiska kids.
22    febrig å vilse i Kairo.
23    samma som ovan.